JEFFERSON AIRPLANE – BARK – 1971
Jefferson Airplane var i upplösningstillstånd när den här skivan skapades. Balin och Dryden hade lämnat. Casady och Kaukonen var mer intresserad av sitt hobbyprojekt Hot Tuna och Grace Slick och Paul Kantner...ja, de var där...
Bark är därför ett märkligt album i Airplanes märkliga skivkatalog. Det är, som alla deras album, ofokuserat och rörigt. Men det vilar också någon slags apokalyptisk stämning över musiken. Som om det var det sista de gjorde i livet*.
Det är nog därför skivan är så ojämn. Airplane blandar fantastiska insatser med rena skräpet.
Det är förmodligen därför LP:n fått så uselt rykte, mer än en recensent sågade Bark. Gamla meriter räckte inte långt.
Kanske anade bandet på sig åt vilket håll det lutade, de valde ju en soppåse som omslag.
Nu är det inte riktigt så illa. Bark är betydligt bättre än vad folk i allmänhet verkar tro.
Det är till och med så att jag tycker det är en ganska intressant skiva. Detta inte minst på grund av Papa John Creach på violin, då ny i bandet, som gav Airplane ett lite nytt sound. Sen är naturligtvis Jorma Kaukonen som alltid en klippa. Bara hans gitarrspel gör skivan värd att äga.
Grace Slicks insatser är jag däremot lite försiktigt tveksam till. Hon gör både alldeles lysande grejer, som Crazy Miranda, och fruktansvärt jobbiga saker, som till exempel Never Argue With A German If You´re Tired Of European Song...som är hemskare än låttiteln antyder.
Den där soppåsen påminner väldigt mycket om Led Zeppelins In Through The Outdoor, förutom att den är ganska krånglig att veckla ut och att skivan är svår att lirka ur fodralet.
Jefferson Airplane kommer dock med en mängd förslag på vad man kan göra med den där bruna papperspåsen., till exempel:
Take it to the store – wear it as a hat
Hang it on a door – use it as a spat
Take it to the toilet – wear it as a tie
Tear it, boil it – make it airplanely fly
Take it to the beach – do some origami
Push it out of reach – wrap it in salami
...och ungefär 100 fantasifulla förslag till...
Av den anledningen är det idag därför ganska svårt att hitta ett exemplar av Bark med soppåsomslaget helt intakt. Många gjorde som Airplane föreslog, gjorde något kul med det...
Därför är jag lite stolt över mitt exemplar, vars soppåse är både hel och ren och inte sönderriven.
Nr: 943/2222
* Nej, sista skivan är detta inte.
Jefferson Airplane var i upplösningstillstånd när den här skivan skapades. Balin och Dryden hade lämnat. Casady och Kaukonen var mer intresserad av sitt hobbyprojekt Hot Tuna och Grace Slick och Paul Kantner...ja, de var där...
Det är förmodligen därför LP:n fått så uselt rykte, mer än en recensent sågade Bark. Gamla meriter räckte inte långt.
Kanske anade bandet på sig åt vilket håll det lutade, de valde ju en soppåse som omslag.
Nu är det inte riktigt så illa. Bark är betydligt bättre än vad folk i allmänhet verkar tro.
Det är till och med så att jag tycker det är en ganska intressant skiva. Detta inte minst på grund av Papa John Creach på violin, då ny i bandet, som gav Airplane ett lite nytt sound. Sen är naturligtvis Jorma Kaukonen som alltid en klippa. Bara hans gitarrspel gör skivan värd att äga.
Den där soppåsen påminner väldigt mycket om Led Zeppelins In Through The Outdoor, förutom att den är ganska krånglig att veckla ut och att skivan är svår att lirka ur fodralet.
Jefferson Airplane kommer dock med en mängd förslag på vad man kan göra med den där bruna papperspåsen., till exempel:
Take it to the store – wear it as a hat
Hang it on a door – use it as a spat
Take it to the toilet – wear it as a tie
Tear it, boil it – make it airplanely fly
Take it to the beach – do some origami
Push it out of reach – wrap it in salami
...och ungefär 100 fantasifulla förslag till...
Av den anledningen är det idag därför ganska svårt att hitta ett exemplar av Bark med soppåsomslaget helt intakt. Många gjorde som Airplane föreslog, gjorde något kul med det...
Därför är jag lite stolt över mitt exemplar, vars soppåse är både hel och ren och inte sönderriven.
Nr: 943/2222
* Nej, sista skivan är detta inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar