LOU REED – NEW YORK – 1989
1989 kom plattan alla förväntat sig och väntat på, Lou Reeds New York-album. Men vad som ingen räknat med var att det inte var någon vanlig rockplatta. Det är visserligen 14 rocklåtar, men inte vilka som helst.
Jag ser hellre Lou Reeds New York som en novellsamling med brutala, svarta, elaka och sorglustiga historier. Det är en LP att dyka in i, som Strindbergs Röda rummet, historierna är både dråpliga och hemska. Satir, humor, svärta.
Om jag får välja något Lou Reed-album att ta med på en öde ö blir det tveklöst New York. Det är en berättelse - saga eller sanning - som inte går att tröttna på. Stora ord kanske, om en LP som egentligen passerade ganska obemärkt i början av 90-talet.
Lou Reed, liksom alla andra gamla rockdinosaurier, hade svårt att nå fram i konkurrensen. Men när jag såg den här LP:n packas upp i affären, Mega Hertz på Östra Storgatan i Jönköping*, tvekade jag inte en sekund.
Jag blev knappast besviken, även om det tog några genomlyssningar för att förstå sammanhanget. Men sedan dess har detta varit en LP jag plockat fram rätt ofta när jag känt mig behöva något utöver det vanliga popskvalet.
Men New York går inte att ha på i bakgrunden. Det är en LP man måste lyssna på, annars blir den bara jobbig.
Om jag måste välja några låtar får det bli inledningen med mörka Romeo Had Juliette, kolsvarta Dirty Boulevard och Busload Of Faith.
Men jag tror att alla som lyssnar på den här plattan kommer att hitta sina egna favoriter, och att de kommer att skifta ju fler gånger man hör LP:n.
Nr: 661/2222
* Minnet sviktar, det kan ha varit på föregångaren till Mega Hertz – Vinylmania - som höll till på andra sidan gatan...inne i Hennes & Mauritz-butiken ni vet.
1989 kom plattan alla förväntat sig och väntat på, Lou Reeds New York-album. Men vad som ingen räknat med var att det inte var någon vanlig rockplatta. Det är visserligen 14 rocklåtar, men inte vilka som helst.
Om jag får välja något Lou Reed-album att ta med på en öde ö blir det tveklöst New York. Det är en berättelse - saga eller sanning - som inte går att tröttna på. Stora ord kanske, om en LP som egentligen passerade ganska obemärkt i början av 90-talet.
Lou Reed, liksom alla andra gamla rockdinosaurier, hade svårt att nå fram i konkurrensen. Men när jag såg den här LP:n packas upp i affären, Mega Hertz på Östra Storgatan i Jönköping*, tvekade jag inte en sekund.
Men New York går inte att ha på i bakgrunden. Det är en LP man måste lyssna på, annars blir den bara jobbig.
Om jag måste välja några låtar får det bli inledningen med mörka Romeo Had Juliette, kolsvarta Dirty Boulevard och Busload Of Faith.
Men jag tror att alla som lyssnar på den här plattan kommer att hitta sina egna favoriter, och att de kommer att skifta ju fler gånger man hör LP:n.
Nr: 661/2222
* Minnet sviktar, det kan ha varit på föregångaren till Mega Hertz – Vinylmania - som höll till på andra sidan gatan...inne i Hennes & Mauritz-butiken ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar