MIDNIGHT OIL – SCREAM IN BLUE – 1992
Midnight Oil var på sin tid ett fantastiskt liveband. Det säger dem som såg dem i slutet av 80-talet. När jag nu fått höra liveplattan Scream Blue Live kan jag bara hålla med. Bandet har en kraft, ett driv och nerv i sina liveframträdanden som gör låtarna oemotståndliga.
Jag har nästan bara positiva saker att säga om den här skivan. Låtvalet är kanonbra. Midnight Oil gödslar inte med sina 80-talshit. Det är egentligen bara Beds Are Burning som fått plats, även om flera andra låtar från LP:n Diesel & Dust, deras mest välkända platta, dominerar.
Den är inte min favoritplatta, men live blir de här låtarna något helt annat. Då faller det där plastiga synthskynket och de blir i stället bra rocklåtar.
Men ännu bättre är låtarna från album som Place Without A Postcard och 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1. Den som inte upptäckt de albumens storhet borde göra det med detta livealbum.
Den riktiga höjdpunkten sparar dock Midnight Oil som sig bör till sist. Avslutningen med stenhårt punkiga Powderworks, från relativt okända debutplattan 1978, är knäckande.
Jag har egentligen bara en invändning. Denna liveskiva innehåller, vilket blev standard under 80- och 90-talen, inte bara inspelningar från en enda konsert, utan i stället från ett antal olika konserter spridda över ett flertal år, här från 1982 till 1990.
Det gör att någon livekänsla aldrig infinner sig. Det blir mer ett Greatest Hits-album. Men å andra sidan får man uppleva hur bra Midnight Oil var på scenen vid ett flertal skilda tillfällen. Och det är inte det sämsta.
Nr: 1969/2222
Midnight Oil var på sin tid ett fantastiskt liveband. Det säger dem som såg dem i slutet av 80-talet. När jag nu fått höra liveplattan Scream Blue Live kan jag bara hålla med. Bandet har en kraft, ett driv och nerv i sina liveframträdanden som gör låtarna oemotståndliga.
Den är inte min favoritplatta, men live blir de här låtarna något helt annat. Då faller det där plastiga synthskynket och de blir i stället bra rocklåtar.
Men ännu bättre är låtarna från album som Place Without A Postcard och 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1. Den som inte upptäckt de albumens storhet borde göra det med detta livealbum.
Jag har egentligen bara en invändning. Denna liveskiva innehåller, vilket blev standard under 80- och 90-talen, inte bara inspelningar från en enda konsert, utan i stället från ett antal olika konserter spridda över ett flertal år, här från 1982 till 1990.
Det gör att någon livekänsla aldrig infinner sig. Det blir mer ett Greatest Hits-album. Men å andra sidan får man uppleva hur bra Midnight Oil var på scenen vid ett flertal skilda tillfällen. Och det är inte det sämsta.
Nr: 1969/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar