STEVE HARLEY – THE CANDIDATE - 1979
Om man ska säga något om Steve Harley & Cockney Rebel är det att ”de inte lät som något annat”. Ett slitet uttryck som varenda band med lite självaktning gärna vill stämpla sig själva med. Men i det här fallet - till skillnad från nästan alla andra - stämmer det. Mellan åren 1973 till 1976 lät inte Cockney Rebel otyglade och gränslösa artrock som något annat.
När detta kryddades med Steve Harleys vildögda ”Fuck You”-mentalitet och underfundiga, teatraliska och sanningssägande texter fick musiken en ”edge” som var väldigt annorlunda och spännande.
Men bränner man sitt ljus i båda ändar samtidigt går det åt mycket energi. Steve Harley brände allt på bara några år. Redan 1979 gjorde Steve Harley sin sista platta på många, många år*. The Candidate blev en avskedshälsning för Steve Harleys.
Det är en skiva som inte har särskilt mycket med de gyllene åren att göra. Det här är Steve Harley utan Cockney Rebel. En eftertänksam, kanske utbränd och desillusionerad artist, som har mer gemensamt med Bob Dylan än glamrock.
Därmed inte sagt att det är en dålig skiva, tvärtom. The Candidate har absolut sina höjdpunkter. Kanske inte vad det gäller melodierna, där var ”det bättre förr”, även om låtar som dylanska One More Time och How Good It Feels gärna fastnar.
Texterna är tänkvärda, The Candidate är en sån där skiva där textbladet känns helt oumbärligt. Och faktiskt – det här är en helt nödvändig LP för alla Steve Harley-fans.
Nr: 1864/2222
* Han kom dock tillbaka på 90-talet.
Om man ska säga något om Steve Harley & Cockney Rebel är det att ”de inte lät som något annat”. Ett slitet uttryck som varenda band med lite självaktning gärna vill stämpla sig själva med. Men i det här fallet - till skillnad från nästan alla andra - stämmer det. Mellan åren 1973 till 1976 lät inte Cockney Rebel otyglade och gränslösa artrock som något annat.
Men bränner man sitt ljus i båda ändar samtidigt går det åt mycket energi. Steve Harley brände allt på bara några år. Redan 1979 gjorde Steve Harley sin sista platta på många, många år*. The Candidate blev en avskedshälsning för Steve Harleys.
Därmed inte sagt att det är en dålig skiva, tvärtom. The Candidate har absolut sina höjdpunkter. Kanske inte vad det gäller melodierna, där var ”det bättre förr”, även om låtar som dylanska One More Time och How Good It Feels gärna fastnar.
Texterna är tänkvärda, The Candidate är en sån där skiva där textbladet känns helt oumbärligt. Och faktiskt – det här är en helt nödvändig LP för alla Steve Harley-fans.
Nr: 1864/2222
* Han kom dock tillbaka på 90-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar