BRIAN ENO – ANOTHER GREEN WORLD – 1975
Vem är det som påstår att ambient musik är tråkig? Another Green World är LP:n som bevisar motsatsen. Det är visserligen ingen renodlad ambient platta, men det är nästan så jag tycker att de där fem poplåtarna som dyker upp är lite störande...
Efter flera dagar ihop med brutala krautrockgängen Orange Peel, Necronomicon och Drosselbart fick insidan av mitt huvud nog. Det var då den här LP.n hamnade på skivtallriken igen, för första gången på säkert 15 år.
Jag behövde något svalkande, musik som inte retade varenda nervända och fick det att gå svallvågor i vätskan i örats båggångar.
Another Green World var precis rätt för det ändamålet. Brian Eno hittade med den här LP:n, som nog får säga var hans första album på väg mot den ambienta musiken, ett anslag och en ton som både är behaglig och underhållande.
Det är lätt att dras med i musikens vindlingar och bara följa vad som händer utan att egentligen registrera något annat än att känslan är skön. Musiken är uppfriskande för den egna fantasin.
Brian Eno hade innan Another Green World släppt ett par ganska märkliga album, dels ihop med Robert Fripp och dels på egen hand.
På Another Green World får han med det bästa från två världar, dels de avantgardiska poplåtarna från Taking Tiger Mountain, dels den nya vägen mot ambient musik, kanske inspirerad av tyska krautrockband som Neu och Cluster.
Eller så var det så att Eno inspirerade tyskarna. Det kanske kvittar. Några år senare spelade de in skivor tillsammans.
Nr: 1059/2222
Vem är det som påstår att ambient musik är tråkig? Another Green World är LP:n som bevisar motsatsen. Det är visserligen ingen renodlad ambient platta, men det är nästan så jag tycker att de där fem poplåtarna som dyker upp är lite störande...
Jag behövde något svalkande, musik som inte retade varenda nervända och fick det att gå svallvågor i vätskan i örats båggångar.
Det är lätt att dras med i musikens vindlingar och bara följa vad som händer utan att egentligen registrera något annat än att känslan är skön. Musiken är uppfriskande för den egna fantasin.
Brian Eno hade innan Another Green World släppt ett par ganska märkliga album, dels ihop med Robert Fripp och dels på egen hand.
Eller så var det så att Eno inspirerade tyskarna. Det kanske kvittar. Några år senare spelade de in skivor tillsammans.
Nr: 1059/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar