ELLIOTT MURPHY – MURPH THE SURF – 1982
Det var med den här skivan Elliott Murphy gav sig ut på en av sina europaturnéer. Jag såg en av hans spelningar, på Ritz i Stockholm.
Då tyckte jag den här plattan var fantastiskt. Men det var långt innan jag hört andra Elliot Murphyalbum. Jag hade då bara ett par av hans tidiga skivor i min samling.
Nu för tiden anser jag det här vara ett av hans svagare album. En skiva som inte riktigt lyfter mot samma höjder som skönheter som Night Lights, mini-LP:n Affairs eller briljanta Aquashow.
Därmed inte direkt sagt att Murph The Surf är dålig eller ens tråkig. Det är en bra singer/songwriter-LP där Murphy hela tiden elegant balanserar mellan Bob Dylans poesi och Bruce Springsteens lätt svulstiga 80-talsrock.
Elliott Murphys säregna röst, han lät lite gnällig på den tiden, förbättrar smaken på anrättningen ganska mycket.
Även om detta är en skiva jag mycket sällan spelar nu för tiden uppskattar jag fortfarande låtar som The Fall Of Saigon (tänk Dylan), rockiga Continental Kinda Girl (tänk E Street Band) och svettiga Calling On Cathleen (tänk The River).
Nr: 331/2222
Det var med den här skivan Elliott Murphy gav sig ut på en av sina europaturnéer. Jag såg en av hans spelningar, på Ritz i Stockholm.
Nu för tiden anser jag det här vara ett av hans svagare album. En skiva som inte riktigt lyfter mot samma höjder som skönheter som Night Lights, mini-LP:n Affairs eller briljanta Aquashow.
Elliott Murphys säregna röst, han lät lite gnällig på den tiden, förbättrar smaken på anrättningen ganska mycket.
Även om detta är en skiva jag mycket sällan spelar nu för tiden uppskattar jag fortfarande låtar som The Fall Of Saigon (tänk Dylan), rockiga Continental Kinda Girl (tänk E Street Band) och svettiga Calling On Cathleen (tänk The River).
Nr: 331/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar