The Musical Box: Tom Pettys inrökta Wildflower

torsdag 30 april 2015

Tom Pettys inrökta Wildflower

TOM PETTY – WILDFLOWER – 1994

Uppfriskande! Som en lätt havsbris sveper Wildflower in och blåser ut den lite unkna luften efter Full Moon Fever och Into The Great Wide Open. Pettys två album innan är visserligen bra rockplattor de också, men det blev lite för bombastiskt och lite för mycket Jeff Lynne...
Wildflower är Tom Petty, inget annat. Det är (ännu) bättre.
Wildflower är renare, mer avskalat och naket än sina föregångare. Det är Tom Petty i superform och med massor av ideér, samtidigt är attityden sanslöst cool (nästan för mycket) och så avslappnat självsäker att det inte kan bli annat än lysande.

Inledningen med läckra Wildflower och fräcka You Don´t Know How It Feels med textraden ”But let me get to the point, let´s roll another joint” sätter stämningen och ger Wildflower en svagt inrökt doft.
Officiellt är Wildflower ett soloalbum av Petty, men det är bara till namnet, hela The Heartbreakers finns med bakom. Den styrkan och kraften har Wildflowers med sig i de få tunga rocklåtar som dyker upp. Det är höjdpunkter, men de verkligt läckra sakerna är de med Tom Petty ensam på gitarr.

Den som föll sanslöst för Traveling Wilburys skivor och Pettys Full Moon Fever kommer förmodligen att uppleva Wildflower som en jobbig kontrast.

Men de som gick igång på Pettys tidiga album kommer att älska den här skivan (också). Att jämföra den med någon annan (tidigare) skiva av Tom Petty är dock svårt, Wildflower står helt för sig själv.

Wildflower finns på vinyl men släpptes i mycket liten upplaga, därför är den mycket svår att få tag på. Någon återutgivningen av vinylskivan har vad jag vet inte varit aktuell än så länge.

Nr: 182/CD

3 kommentarer:

  1. En stilistisk synpunkt: Du bör kanske vara lite försiktig med att använda bildspråk som blir motsägelsefullt. Två metaforiska uttryck som var för sig är bra framstår som märkliga om de inte överensstämmer med varann. Jag tänker på följande:

    I rubriken beskriver du plattan som "inrökt", varpå du i ingressen beskriver den som "uppfriskande" och liknar den vid "en lätt havsbris". Det är svårt att få ihop en vettig helhet av detta motsägelsefulla bildspråk.

    Med vänlig hälsning,
    Språkpolisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, ja det har du ju rätt i. tycker själv det blev ganska roligt nu när jag läser det...

      Radera
  2. Språkpolisen, vet Du inte att "varann" är talspråk?

    SvaraRadera