THE WHO – QUADROPHENIA SOUNDTRACK – 1979
Tro nu inte att det här albumet är nån senare press av rockoperan Quadrophenia. Nej, det är musiken från den film som gjordes sex år senare. Soundtrackdubbeln har bara med tio av de 16 låtarna från originalet, dessutom ägnas nästan en hel skiva åt andra artister, som vad jag vet inte var med i filmen med sina låtar.
Bra eller dåligt? Jag vet inte riktigt. Eftersom filmen inte tilltalade mig tycker jag väl att det här är ett ganska onödigt album egentligen. Men dem som inte hört den riktiga rockoperan från 1973 borde gå igång rejält på soundtracken.
Pete Townshends rockopera är nämligen alldeles förbannat bra, musiken var briljant. Även om inte alla låtar är med här får nog många mer än vad de tål bara genom att lyssna på soundtracken.
Nej, jag har aldrig kommit överens med filmen Quadrophenia. Tyckte inte den alls stämde överens med den bild jag fått av Jimmy (huvudpersonen) och med storyn som helhet.
Det är i och för sig inte helt ovanligt att det blir så när det gäller film som gjorts med till exempel böcker som förlaga. När man läser skapar man sig en egen bild och när sen någon annans intryck av berättelsen blir till film blir det bara fel.
Så mitt råd är att leta upp rockoperan, den riktiga, Quadrophenia från 1973. Soundtracken, där det delvis gjordes nyinspelningar av The Whos låtar, är bra den också...men bara om man inte hört originalet.
PS. Handlingen i filmen går jag inte in på. Den handlar dock om tonårige Jimmy som söker sin identitet och dessutom brottas med psykologiska problem. Det sägs att Pete Townshend hämtat delar av berättelsen från det verkliga livet.
Låtarna med andra artister är med som exempel på den musik 60-talets mods lyssnade på, James Brown, Kingsmen, Booker T och tjejgrupper som Ronettes, Crystals och Chiffons.
Nr: 144/2222
Tro nu inte att det här albumet är nån senare press av rockoperan Quadrophenia. Nej, det är musiken från den film som gjordes sex år senare. Soundtrackdubbeln har bara med tio av de 16 låtarna från originalet, dessutom ägnas nästan en hel skiva åt andra artister, som vad jag vet inte var med i filmen med sina låtar.
Pete Townshends rockopera är nämligen alldeles förbannat bra, musiken var briljant. Även om inte alla låtar är med här får nog många mer än vad de tål bara genom att lyssna på soundtracken.
Det är i och för sig inte helt ovanligt att det blir så när det gäller film som gjorts med till exempel böcker som förlaga. När man läser skapar man sig en egen bild och när sen någon annans intryck av berättelsen blir till film blir det bara fel.
Låtarna med andra artister är med som exempel på den musik 60-talets mods lyssnade på, James Brown, Kingsmen, Booker T och tjejgrupper som Ronettes, Crystals och Chiffons.
Nr: 144/2222
Så olika smaken kan vara. En kompis till mig älskade The Who, identifierade sig starkt med 60-talets modskultur och var närmast besatt av den här plattan som tonåring. Själv tyckte jag bara att den LP-sida som innehöll låtar med andra artister var något att ha. Den sidan var å andra sidan en fantastisk introduktion till 60-talssoul och pop som då var ny för mig. "Night train" med James Brown, "Green onions" med Booker T, Kingsmens version av "Louie, Louie" och "Be my baby" med Ronettes - fyra av de bästa låtar som gjorts på en LP-sida....
SvaraRadera