1975 fick Dwight Twilley och hans polare Phil Seymour en jättehit med låten I´m On Fire. Tillsammans gav de sedan ut två briljanta popskivor under namnet Dwight Twilley Band. Album som idag är bortglömda av nästan alla. Vilket så klart är väldigt orättvist. De skivorna borde stå långt fram i pophistoriens Hall of Fame.
Dwight Twilley fortsatte fram till mitten av 80-talet att göra en rad fina, men ännu mer bortglömda, popalbum. Så bortglömda att inte ens amerikanska musiksajten Allmusic.com orkat med att nämna dem, och de brukar ha med det mesta.
Självklart finns de där plattorna i min samling. Jag har nu skrivit om alla album av Dwight Twilley fram till 1986, då han tog en 13 år lång paus i sitt skivutgivande. 1999 gjorde han comeback och har efter det gett ut en rad nya album.
De senare skivorna har jag inte skrivit om, helt och hållet beroende på att jag inte har dem. Det här är en diskografi över Dwight Twilley sagolika popskatt mellan åren 1975 och 1986. Länkar finns till samtliga recensioner.
Sincerely (1976)
Det stora genombrottet 1975 med I´m On Fire gav Twilley och Seymour möjlighet att spela in denna debutplatta. En läcker blandning av rock, rockabilly, Beach Boys och beatles-pop.
Twilley Don´t Mind (1977)
Dwight Twilleys och Phil Seymours stora ögonblick. En oförglömlig skiva med läcker och fräck power-pop, som dock går den stora publiken helt spårlöst förbi. Den här plattan borde ingå i varje anständig samling av 70-talspop.
Twilley (1979)
Twilleys första utan sällskap av Seymour. Men en fullkomligt briljant skiva, där varenda låt skulle kunnat bli en hit. Naturligtvis blev det inte så...det blev tvärtom. En ohyggligt underskattad skiva, som jag vill räkna som en av 70-talets bästa popalbum.
Scuba Divers (1982)
Räknas inte till Twilleys bästa, men en skiva med mycket beatleskänsla, en hel del Tom Petty, men inte lika elak. Dwight Twilley är den snälla och lite försynta killen...
Jungle (1984)
Det hjälpte inte att Tom Petty hjälpte till och bland annat finns med i bakgrunden på låten Girls. Jungle blev ännu en Dwight Twilley-skiva som passerade spårlöst förbi.
Wild Dogs (1986)
En skiva som tar tid på sig, men när den väl sitter inser man att det här är läcker och snygg pop. Personligt och själfullt. Men naturligtvis var det ingen som köpte skivan. Dwight Twilley gjorde efter den här plattan ett uppehåll på 13 år.
Phil Seymour gjorde bara två soloalbum efter uppbrottet från Dwight Twilley Band, båda små poppärlor. Seymour avled i cancer i början av 1990-talet.
Phil Seymour 1 (1980)
Tuff smart nya vågen-pop av oanad kvalitet. Skivan ser inte mycket ut för världen, men är lysande bra.
Phil Seymour 2 (1982)
Omslaget kanske är fantasilöst, men innehållet är desto bättre. Inte riktigt lika rolig som ettan, men ändå en riktigt snygg power-pop-skiva.
Självklart finns de där plattorna i min samling. Jag har nu skrivit om alla album av Dwight Twilley fram till 1986, då han tog en 13 år lång paus i sitt skivutgivande. 1999 gjorde han comeback och har efter det gett ut en rad nya album.
De senare skivorna har jag inte skrivit om, helt och hållet beroende på att jag inte har dem. Det här är en diskografi över Dwight Twilley sagolika popskatt mellan åren 1975 och 1986. Länkar finns till samtliga recensioner.
Det stora genombrottet 1975 med I´m On Fire gav Twilley och Seymour möjlighet att spela in denna debutplatta. En läcker blandning av rock, rockabilly, Beach Boys och beatles-pop.
Dwight Twilleys och Phil Seymours stora ögonblick. En oförglömlig skiva med läcker och fräck power-pop, som dock går den stora publiken helt spårlöst förbi. Den här plattan borde ingå i varje anständig samling av 70-talspop.
Twilleys första utan sällskap av Seymour. Men en fullkomligt briljant skiva, där varenda låt skulle kunnat bli en hit. Naturligtvis blev det inte så...det blev tvärtom. En ohyggligt underskattad skiva, som jag vill räkna som en av 70-talets bästa popalbum.
Räknas inte till Twilleys bästa, men en skiva med mycket beatleskänsla, en hel del Tom Petty, men inte lika elak. Dwight Twilley är den snälla och lite försynta killen...
Det hjälpte inte att Tom Petty hjälpte till och bland annat finns med i bakgrunden på låten Girls. Jungle blev ännu en Dwight Twilley-skiva som passerade spårlöst förbi.
En skiva som tar tid på sig, men när den väl sitter inser man att det här är läcker och snygg pop. Personligt och själfullt. Men naturligtvis var det ingen som köpte skivan. Dwight Twilley gjorde efter den här plattan ett uppehåll på 13 år.
Phil Seymour gjorde bara två soloalbum efter uppbrottet från Dwight Twilley Band, båda små poppärlor. Seymour avled i cancer i början av 1990-talet.
Tuff smart nya vågen-pop av oanad kvalitet. Skivan ser inte mycket ut för världen, men är lysande bra.
Omslaget kanske är fantasilöst, men innehållet är desto bättre. Inte riktigt lika rolig som ettan, men ändå en riktigt snygg power-pop-skiva.
Aldrig hört dessa skivor.
SvaraRaderaMen eftersom du tycker det är bra "popalbum,"blir man ju nyfiken.
Phil Seymour 2, kommer med posten snart. Ex, 9kr, tradera.
Twilley Don't Mind, ligger på tradera just nu, så hoppas få den också.
Undrar lite hur musiken kommer att låta.
Vad kul. Hoppas du tycker det är bra skivor.
Radera