FRANK ZAPPA – TINSEL TOWN REBELLION - 1981
Det var inget medvetet beslut eller ställningstagande. Men efter Tinsel Town Rebellion 1981 slutade jag under en period intressera mig för Frank Zappas musik. Jag vet inte riktigt varför, det var ändå ett rätt hyfsat livealbum, en dubbel dessutom.
Men kanske fick jag nog av Zappas ironi och arrogans efter plattor som Sheik Yerbouti och Joe´s Garage. På Tinsel Town går han till (ännu mera) överdrift.
Den definitiva höjdpunkten (eller lågvattenmärket, vilket man vill) är Panty Rap, där han – för vilken gång i ordningen – samlade in trosor från publiken. Den här gången blev det inte roligt.
Easy Meat är egentligen en rätt skön sak. Den borde åtminstone kunna vara det. Men den går inte heller hem hos mig. Så är det faktiskt med de flesta låtarna på skivan.
Inte ens Fine Girl, som förresten inleder hela kalaset och är albumets enda studioinspelning, får det att lyfta. Kanske för att det låter lite för mycket Sheik Yerbouti om den, jag har inte analyserat det närmare.
Möjligtvis går det väl att påstå att Zappa låter inspirerad inför uppgiften. Men skillnaden från tidigare album är att det han gör inte är särskilt inspirerande. Inte för mig i alla fall.
Den där arroganta tonen han har i sitt snack - och det finns det en hel del av - är något jag inte hört innan.
Det hjälper inte ens att en storhet som Steve Vai gör ett av sina första stora framträdanden i ensemblen.
Nr: 551/2222
Det var inget medvetet beslut eller ställningstagande. Men efter Tinsel Town Rebellion 1981 slutade jag under en period intressera mig för Frank Zappas musik. Jag vet inte riktigt varför, det var ändå ett rätt hyfsat livealbum, en dubbel dessutom.
Den definitiva höjdpunkten (eller lågvattenmärket, vilket man vill) är Panty Rap, där han – för vilken gång i ordningen – samlade in trosor från publiken. Den här gången blev det inte roligt.
Inte ens Fine Girl, som förresten inleder hela kalaset och är albumets enda studioinspelning, får det att lyfta. Kanske för att det låter lite för mycket Sheik Yerbouti om den, jag har inte analyserat det närmare.
Den där arroganta tonen han har i sitt snack - och det finns det en hel del av - är något jag inte hört innan.
Det hjälper inte ens att en storhet som Steve Vai gör ett av sina första stora framträdanden i ensemblen.
Nr: 551/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar