QUEEN – INNUENDO – 1991
Innuendo är ett lysande Queen-album. Inte gruppens allra största, men ett av dem, och definitivt det bästa under de sista åren. 1991 års Innuendo blev också Freddie Mercurys sista, strax efter skivan kommit ut avled han i AIDS.
Det är inte därför det är ett av mina favoritalbum med Queen, även om det kanske ligger nära till hands att tro det.
Den här skivan ligger nämligen närmare den progressiva rock bandet spelade i början och mitten av 70-talet än någon annan av deras senare plattor. De gör det dessutom väldigt bra.
Jag går faktiskt så långt att jag påstår att det inte finns en enda dålig låt här. Alla är genomtänkta, smarta och egna små mästerverk. Jag har bara en invändning, The Hitman kan bli lite jobbig om man inte är på rätt humör.
Dessutom är det inte glitter & glamour-bandet Queen som spelar. May, Mercury, Taylor och Deacon visar i stället tydligt att de lämnat 80-talets svulstiga synthsound bakom sig.
Queen lirar tung hårdrock i Headlong, som är en av mina favoriter. De hittar soundet från A Night at the Opera i låtar som Delilah och I Can´t Live With You.
Innuendo och I´m Going Slightly Mad är så nära progrock Queen någonsin kommit. Sen är naturligtvis The Show Must Go On värd sin egen hyllning. Den är Mercurys farväl till sin publik och därför både storslagen och sorglig.
Innuendo räknar jag till Queens stora, tillsammans med Queen II, A Night at the Opera och Jazz.
Nr: 933/2222
Innuendo är ett lysande Queen-album. Inte gruppens allra största, men ett av dem, och definitivt det bästa under de sista åren. 1991 års Innuendo blev också Freddie Mercurys sista, strax efter skivan kommit ut avled han i AIDS.
Jag går faktiskt så långt att jag påstår att det inte finns en enda dålig låt här. Alla är genomtänkta, smarta och egna små mästerverk. Jag har bara en invändning, The Hitman kan bli lite jobbig om man inte är på rätt humör.
Bilden är hämtad från albumets innerkonvolut.
Dessutom är det inte glitter & glamour-bandet Queen som spelar. May, Mercury, Taylor och Deacon visar i stället tydligt att de lämnat 80-talets svulstiga synthsound bakom sig.
Queen lirar tung hårdrock i Headlong, som är en av mina favoriter. De hittar soundet från A Night at the Opera i låtar som Delilah och I Can´t Live With You.
Innuendo räknar jag till Queens stora, tillsammans med Queen II, A Night at the Opera och Jazz.
Nr: 933/2222
Ja, det är en fantastisk fanfar. Det är också, på sätt och vis, en avslutning för all sorts bra musik för efter åren 1991-92, då bl a grungen tog död på mycken bra musik, har det egentligen inte kommit nåt bra. I alla fall inget som man kan ta till sej och säga: "Detta är det bästa jag nånsin hört!"
SvaraRaderaJag håller med om att det inte finns en enda dålig sång här, men den jag tycker är störig är Don't Try So Hard om jag är på dåligt humör. Sen är ju omslaget bara så härligt. Lite naivt och småelakt på samma gång.
Jag har alltid gillat Innuendo, och häpnar hela tiden över att det gått så lång tid sen den kom ut. Jag jobbar med människor yngre än den plattan! Den är också tidlös och borde få större erkännande än den har nu.