Golden Earring som elaka småjävlar

GOLDEN EARRING – PARADISE IN DISTRESS – 1999

Har man som Golden Earring gjort popmusik i fem decennier kan man göra skivor som Paradise In Distress. Då får man spela in gospellåtar om vad som händer när djävulen köper ett hus i himlen. Om vad man helst vill göra innan apokalypsen kommer. Och hur det gick till när senaste förhållande sprack (hon smashade George Koymanns bil).

Golden Earring är väl knappast kända för att vara särskilt ”spexiga”, utan mer som ett seriöst band som i 40 år letat efter en uppföljare till Radar Love.

Men den här gången har de släppt garden och lagt undan de där ambitionerna. Paradise In Distress är knappast ett album där man hittar några större hits. Men det är faktiskt en kul skiva att lyssna på.

Inspiration verkar inte ha saknats. En ”normal” platta med Golden Earring brukar snitta nånstans mellan 35 och 45 minuter. Här fyller de upp nästan hela utrymmet på CD-skivan, 70 minuter.

Om det var nödvändigt kan diskuteras, Paradise In Distress hade förmodligen mått bättre av att inte vara så ohyggligt lång, men å andra sidan...går det att ha 70 minuter musik på enda CD...så varför inte?

Någon milstolpe i Golden Earrings karriär blir aldrig Paradise In Distress. Men det är inte en sån där pinsam skiva av ett band som borde lagt av för länge sen men ändå försöker göra nya smarta grejer och därför inte lyckas.

Golden Earring gör sin grej, med distans och humor. 1999 hade de hållt ihop i över 35 år. Då får man göra sån här saker.

Med den här skivan tog Golden Earring steget in i gubbrockens förlovade land.

Nej förresten, de skuttade in, som elaka små fauner i paradiset. ”Its bad news to fall in love, with a mean motherfucker”.

Nr: 197/CD