GASOLIN – EFTER ENDNU EN DAG – 1976
Det sägs att Franz Beckerlee, gitarristen i Gasolin, gillade jazz mer än rock, men att han sällan fick sin vilja fram. Men på albumet Efter endnu en dag, verkar det som han i alla fall fått igenom en del av sina ideér.
Det gör Efter endnu en dag till Gasolins mest udda album. Här blandas rock med jazz och dansk folkmusik. Det hindrar så klart inte att det är en rolig skiva. Jag tycker till och med det är bandets mest spännande.
Här finns trallvänliga poplåtar som Pilli Villi och Mama Cucu. Ren jazz i låtar som De gule enker och Stenaldersjazz. Här finns dessutom originalversionen av This is My Life, som senare blev en stor hit i upprockat tempo med både Gasolin och Kim Larsen som soloartist. Originalet är bäst.
Men framför allt finns här fullständigt briljanta Kloden drejer stille rundt, en sorglig betraktelse över livets förgänglighet och tristess.
Efter endnu en dag lär ha kommit till under de oändliga gräl och bråk som präglade nästan hela Gasolins tid. Trots alla bråk sålde de mängder av skivor i mitten och slutet av 70-talet.
Efter endnu en dag blev, så här i backspegelperspektiv, ett av Gasolins allra starkaste album. Det är en skiva som kräver några genomlyssningar för att sitta.
När den väl gör det, inser man att Franz Beckerlee kanske borde fått sin vilja fram fler gånger.
Nr: 75/2222
Det sägs att Franz Beckerlee, gitarristen i Gasolin, gillade jazz mer än rock, men att han sällan fick sin vilja fram. Men på albumet Efter endnu en dag, verkar det som han i alla fall fått igenom en del av sina ideér.
Här finns trallvänliga poplåtar som Pilli Villi och Mama Cucu. Ren jazz i låtar som De gule enker och Stenaldersjazz. Här finns dessutom originalversionen av This is My Life, som senare blev en stor hit i upprockat tempo med både Gasolin och Kim Larsen som soloartist. Originalet är bäst.
Men framför allt finns här fullständigt briljanta Kloden drejer stille rundt, en sorglig betraktelse över livets förgänglighet och tristess.
Efter endnu en dag blev, så här i backspegelperspektiv, ett av Gasolins allra starkaste album. Det är en skiva som kräver några genomlyssningar för att sitta.
När den väl gör det, inser man att Franz Beckerlee kanske borde fått sin vilja fram fler gånger.
Nr: 75/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar