CRACK THE SKY – LIVE SKY – 1978
Tyckte först Live Sky påminde om en kinarestaurang under lunchrusningen, mycket ljud och väldigt rörigt. Men skivan blir bättre ju fler gånger man lyssnar...även om ljudet aldrig blir riktigt bra...det är fortfarande lite kinakrog...
Men låt mig börja med två rödhåriga smörsångare, Cashman & West, som syns till vänster på här ovan bilden. De är inte där av en tillfällighet. Det är nämligen de båda som producerat skivan.
Något högst anmärkningsvärt i min värld...Crack The Sky och smörpopsballader går liksom inte ihop. Men de båda hårbollarna, som var själva startat skivbolaget Lifesong, klarade sig oväntat bra.
Att Crack The Sky är ett artrockband går inte att ta miste på. Men å andra sidan är ju detta en liveplatta, så vad producenterna heter och vad de kunde påverka är kanske av mindre dignitet.
Den som gillar Crack The Skys tidiga album, de tre första* närmare bestämt, kommer garanterat att älska den här plattan också. Den är liksom sammanfattningen på hela den eran. Crack The Sky var dessutom som bäst live, om man får tro alla dem som sett dem (jag har det inte).
Efter den här liveplattan splittrades gruppen. Efter en massa turer fram och tillbaka återförenades visserligen Crack The Sky senare, men hämtade sig aldrig.
Senare skivor med Crack The Sky kan man utan dåligt samvete bläddra förbi till och med i reabackarna... Men den här liveplattan är bra. Crack The Sky är i högform. Ice är min favorit.
Nr: 2005/2222
* Crack The Sky, Animal Notes och Safety In Numbers.
Tyckte först Live Sky påminde om en kinarestaurang under lunchrusningen, mycket ljud och väldigt rörigt. Men skivan blir bättre ju fler gånger man lyssnar...även om ljudet aldrig blir riktigt bra...det är fortfarande lite kinakrog...
Men låt mig börja med två rödhåriga smörsångare, Cashman & West, som syns till vänster på här ovan bilden. De är inte där av en tillfällighet. Det är nämligen de båda som producerat skivan.
Något högst anmärkningsvärt i min värld...Crack The Sky och smörpopsballader går liksom inte ihop. Men de båda hårbollarna, som var själva startat skivbolaget Lifesong, klarade sig oväntat bra.
Att Crack The Sky är ett artrockband går inte att ta miste på. Men å andra sidan är ju detta en liveplatta, så vad producenterna heter och vad de kunde påverka är kanske av mindre dignitet.
Den som gillar Crack The Skys tidiga album, de tre första* närmare bestämt, kommer garanterat att älska den här plattan också. Den är liksom sammanfattningen på hela den eran. Crack The Sky var dessutom som bäst live, om man får tro alla dem som sett dem (jag har det inte).
Efter den här liveplattan splittrades gruppen. Efter en massa turer fram och tillbaka återförenades visserligen Crack The Sky senare, men hämtade sig aldrig.
Senare skivor med Crack The Sky kan man utan dåligt samvete bläddra förbi till och med i reabackarna... Men den här liveplattan är bra. Crack The Sky är i högform. Ice är min favorit.
Nr: 2005/2222
* Crack The Sky, Animal Notes och Safety In Numbers.
Ännu en gång satte du min rockhistoriska allmänbildning på prov. Får erkänna att jag aldrig ens hört talas om Crack The Sky. Visserligen är s.k. artrock från 1970-talet inte riktigt min grej, men jag brukar ändå åtminstone ha hört namnen på de band du tar upp. Kul att du belyser sådana här udda grejor, det är ett av skälen till att jag återkommer till denna blogg.
SvaraRaderaTack, roligt att få höra. Crack the sky gjorde en del riktigt bra skivor (se min fotnot). Men om det står senare årtal än -78 på dem, ska man se upp...
RaderaFör att fördjupa det jag skrivit ovan:
SvaraRaderaJag har följt din blogg i något års tid och brukar lämna kommentarer ibland. Om jag ska vara ärlig har vi egentligen ganska olika musiksmak. Mycket av den 70- och 80-talsrock du skriver om (i synnerhet sådant som drar åt det mera hårdrockiga hållet) är jag helt ointresserad av. Själv har jag en musiksmak som i stor utsträckning är grundad i klassisk 50- och 60-talsrock, men som sedan i allt högre grad kommit att luta åt soul och jazz (och på senare år allt mer latinamerikansk musik).
Ändå tycker jag din blogg är kul att läsa, framför allt av två skäl:
Dels är det roligt med folk som har ett så genuint, passionerat intresse för musik och skivsamlande, som du tycks ha. Och dels gillar jag att du tar upp en massa bortglömda och ibland (åtminstone för mig) helt okända grejor. Även om jag inte är intresserad av varenda platta du tar upp, så är det ändå kul att vidga den populärmusikaliska allmänbildningen.
Jättemycket tack, det värmde i höstmörkret.
RaderaLite av idén med bloggen är just att lyfta fram såna där lite bortglömda skivor jag tror en och annan har stående i hyllorna därhemma.
Sen är det alltid extra kul med kommentarerna och att diskutera musik med folk trots att man har helt olika musiksmak.
...och det roliga med det är att man får en massa bra tips om musik man inte hade en aning om fanns.
RaderaHårbollarna var inte bara anlitade av Lifesong. Lifesong var deras eget bolag, startat och drivet av dem.
SvaraRaderaJaha, då kom det i ett lite annat läge. detta hade jag inte alls koll på.
Radera