SHU BI DUA – 9 – 1982
Dags att plåga bloggläsarna med ett Shu Bi Dua-album igen. Men den här gången har våra danska vänner något viktigt att berätta...
Redan 1982 tog Shu Bi Dua upp ett problem alla villaägare och yrkesfolk i trädgårdsbranschen är alltför medvetna om; hundskit på gräsmattan. För den som kör gräsklippare och inte ser sig för kan det få förödande konsekvenser. ”It´s not the smell of Elizabeth Arden” som Shu Bi Dua konstaterar i reggaelåten (There Is A) Dogshit In My Garden.
Den förkortades i Sverige kort och gott till Dogshit och blev nog en mindre hit om jag inte minns helt fel. Det var inte så att den hamnade på några topplistor, men det var en och annan som köpte LP-skivan och garvade ganska gott.
De var i så fall inte helt fel ute. Detta nionde album är vad jag tycker ett av danskarnas bättre. Det handlar visserligen om ”centraleuropiesk schlager” som nån recensent beskrev det. Men sånt brukar ju gå hem...
Shu Bi Dua drog på 80-talet ned något på rockambitionerna och satsade på lite lättsammare pop i stället. Det finns ändå flera riktigt bra låtar, alla lite småroliga.
Nr 9 bör kanske betraktas som ett av Shu Bi Duas mer seriösa album. Låtarna är välgjorda och snyggt arrangerande, även om det för min del är lite för mycket synthpop.
Inledningen med Fantasi No 9 håller jag ganska högt, även om det nog får betraktas som tämligen vanlig dansk popmusik.
Bästa spåret kommer direkt efter, balladen Askepot, som jag nog tycker borde fått lite mer uppmärksamhet än den fick.
B-sidans första låt Önskelisten är inte heller så dum om man kan förlika sig med Shu Bi Duas schlagersound och lagom smöriga manskör.
...och sen har vi ju så klart hundskitslåten...i reggaetakt...
Nr: 572/2222
Dags att plåga bloggläsarna med ett Shu Bi Dua-album igen. Men den här gången har våra danska vänner något viktigt att berätta...
Redan 1982 tog Shu Bi Dua upp ett problem alla villaägare och yrkesfolk i trädgårdsbranschen är alltför medvetna om; hundskit på gräsmattan. För den som kör gräsklippare och inte ser sig för kan det få förödande konsekvenser. ”It´s not the smell of Elizabeth Arden” som Shu Bi Dua konstaterar i reggaelåten (There Is A) Dogshit In My Garden.
Den förkortades i Sverige kort och gott till Dogshit och blev nog en mindre hit om jag inte minns helt fel. Det var inte så att den hamnade på några topplistor, men det var en och annan som köpte LP-skivan och garvade ganska gott.
De var i så fall inte helt fel ute. Detta nionde album är vad jag tycker ett av danskarnas bättre. Det handlar visserligen om ”centraleuropiesk schlager” som nån recensent beskrev det. Men sånt brukar ju gå hem...
Shu Bi Dua drog på 80-talet ned något på rockambitionerna och satsade på lite lättsammare pop i stället. Det finns ändå flera riktigt bra låtar, alla lite småroliga.
Nr 9 bör kanske betraktas som ett av Shu Bi Duas mer seriösa album. Låtarna är välgjorda och snyggt arrangerande, även om det för min del är lite för mycket synthpop.
Inledningen med Fantasi No 9 håller jag ganska högt, även om det nog får betraktas som tämligen vanlig dansk popmusik.
Bästa spåret kommer direkt efter, balladen Askepot, som jag nog tycker borde fått lite mer uppmärksamhet än den fick.
B-sidans första låt Önskelisten är inte heller så dum om man kan förlika sig med Shu Bi Duas schlagersound och lagom smöriga manskör.
...och sen har vi ju så klart hundskitslåten...i reggaetakt...
Nr: 572/2222
Jag kan inte annat än le åt din faiblesse för detta av de flesta svenskar helt okända danska schlagerpop-band. Själv är jag uppvuxen i Skåne, med dansk tv och nära till Danmark. Följaktligen minns jag mycket väl en del av de danska mainstream-popband som var populära på 1970- och 80-talen. Gnags och Bamses Venner var ett par andra som jag tror tillhör ungefär samma kategori. Men det är onekligen kul att du har dessa plattor och t.o.m. bemödar dig att skriva om dem!
SvaraRaderaHe, he...grejen är den att jag försökt sälja dem...men ingen vill ha dem.
RaderaHahahaha... ja, dansk schlagerpop från 80-talet måste vara lika svårsålt som gamla dansbandsplattor eller tysk easy listening med James Last, Frank Valdor och liknande orkesterledare... ja, du vet, de där skivorna som det finns backvis av på precis ALLA loppisar. Det enda som kan tänkas vara ännu mindre attraktivt på begagnatmarknaden skulle väl vara frikyrkliga sångare (hade alla frikyrkoförsamlingar egen skivutgivning på 70-talet?)
SvaraRadera