STATUS QUO – ROCKIN´ ALL OVER THE WORLD – 1977
Snacka om snedtändning! Den här LP:n fick många – jättemånga – gamla Status-fans att bli riktigt, rejält och ärligt förbannade. Det var ju en popskiva!
Och Status Quo gjorde dessutom en cover på en gammal John Fogerty-låt, Rockin´ All Over The World.
Okej att Quo gjorde covers innan också, men då handlade det om smarta grejer som Steamhammers Junior´s Wailing och sånt där. Inte sånt här trams!
Och var hade gitarrerna tagit vägen?
Status Quos magiska mur av elektriska malande gitarrer...nånstans i bakgrunden...?
Nä nu j-lar...!
Jodå, med Rockin´ All Over The World testade Status Quo nya grejer. Absolut modigt och förmodligen nödvändigt.
Den där råtunga boogierocken de kört i alla år innan hade sina begränsningar och tilltalade nog bara en ganska begränsad krets (mig bland annat!). Francis Rossi och Rick Parfitt ville väl utveckla sitt sound och gå vidare mot nya mål. Och de gjorde de med en ganska välansad och putsad stil, signerad Pip Williams, som producerade.
Trots att jag – och många gamla Status-fans också – har svårt för den här skivan blev LP:n Rockin´ All Over The World en av Status Quos största skivframgångar någonsin.
Jag misstänker att de hittade en helt ny publik med med sin folkparksstil (som jag helst kallar det), folk som inte hade en aning om plattor som Piledriver, Quo och Hello.
Det var en viktigt platta för Status Quo antar jag. Låten Rockin´ All Over The World är en av deras största hits någonsin. Och jag anar att John Fogerty gnuggade händerna...han måste fått ordentligt med royalties på den låten genom åren.
Nr: xxxx/2222 (borttagen ur samlingen)
Snacka om snedtändning! Den här LP:n fick många – jättemånga – gamla Status-fans att bli riktigt, rejält och ärligt förbannade. Det var ju en popskiva!
Och Status Quo gjorde dessutom en cover på en gammal John Fogerty-låt, Rockin´ All Over The World.
Status Quos magiska mur av elektriska malande gitarrer...nånstans i bakgrunden...?
Nä nu j-lar...!
Jodå, med Rockin´ All Over The World testade Status Quo nya grejer. Absolut modigt och förmodligen nödvändigt.
Den där råtunga boogierocken de kört i alla år innan hade sina begränsningar och tilltalade nog bara en ganska begränsad krets (mig bland annat!). Francis Rossi och Rick Parfitt ville väl utveckla sitt sound och gå vidare mot nya mål. Och de gjorde de med en ganska välansad och putsad stil, signerad Pip Williams, som producerade.
Jag misstänker att de hittade en helt ny publik med med sin folkparksstil (som jag helst kallar det), folk som inte hade en aning om plattor som Piledriver, Quo och Hello.
Det var en viktigt platta för Status Quo antar jag. Låten Rockin´ All Over The World är en av deras största hits någonsin. Och jag anar att John Fogerty gnuggade händerna...han måste fått ordentligt med royalties på den låten genom åren.
Nr: xxxx/2222 (borttagen ur samlingen)
Detta är en av mina favoritplattor. Den är inte min absoluta favorit, den titeln går till de tre föregående studioplattorna Quo, On The Level och Blue For You, men den är ändå rätt skön med sitt atmosfäriska bakgrundsljud. Jag har upptäckt att jag är rätt svag för Andy Bowns keyboards.
SvaraRaderaDumt är dock att man valde att lägga hela tolv låtar på en skiva. Det hade räckt med nio eller tio, med de resterande som singelbaksidor. For You, Let's Ride och Too Far Gone hade kunnat vara singelbaksidor.
Men som sagt, jag gillar plattan och ser fram emot den nymastrade version som ska komma nån gång nu till vintern eller våren.