Jag upptäckte Rare Earth av en slump. Det var skivetiketten som fick mig intresserad. Och att det fanns ett band med samma namn var ju ganska roligt. Att det var bandet som gett upphov till skivbolagets namn visste jag inte då.
Skivbolaget Rare Earth skapades av Motown då de ville skilja på soulmusiker/artister och de som höll till nånstans i gränslandet mellan soul, funk och rock. Där passade bandet Rare Earth in och eftersom de var först fick de frågan om vad de tyckte det nya skivbolaget skulle heta...
Då upptäckte jag också att bandet i början av sin karriär gjorde en lång rad kanonplattor, tuffa funkrockskivor som Get Ready, Ecology och Ma. När jag skaffade bandets senare album upptäckte jag också att de efter det gjorde en serie mindre roliga album också...
Eller som en polare till mig uttryckte det:
Såna där skivor de borde skämmas över till och med när de sover. Och skäms de inte när de sover borde de i alla fall försöka*.
Alla skivor har tidigare presenterats här på bloggen. Nu är det dags för en sammanställning. Länkar till artiklarna finns i rubriken.
Two Worlds (1968)
Heter också Dreams/Answers och är Rare Earths debutplatta, innan gruppen blev upptäckt av Motown. Lite poppigare än det som skulle komma, och lite taffligare. Men är av den anledningen en riktigt spännande LP. Dock mycket svår att hitta nu för tiden.
Get Ready (1969)
Det stora genombrottet, men knappast som gruppen tänkt sig. Brist på låtmaterial gjorde att de drog ut låten Get Ready över hela b-sidan, 20 minuter. Den nedkortade 3-minuterssingeln blev en gigantisk hit. Första LP:n på Motown-bolaget Rare Earth och en av gruppens bästa album.
Ecology (1970)
Inte lika välkänd som sin föregångare, men det här är Rare Earths starkaste album. Rå, fräck funkrock och tuff soulpop på en gång. Temptationscovern Losing You och Beatles låt Eleanor Rigby är skivans bästa spår.
Rare Earth In Concert (1971)
En ruskigt bra liveplatta. Så bra att när jag skrev om den jämförde jag den med Tulls Bursting Out.
Psykedelisk soul, långa låtar, lite taskigt ljud, men det gör absolut inget.
One World (1971)
Ännu en riktigt bra platta. Tuff funk med massor av soulkänsla. One World är inte gruppens bästa, men ganska nära. Det är en av skivorna man ”måste” ha.
Willie Remembers (1972)
Fortfarande helt okej, men här börjar de lite utslätade discotendenserna att märkas. Lite väl radioanpassat för min del, lite för mycket Three Dog Night helt enkelt...
Ma (1973)
Sista riktigt bra LP:n, men den är å andra sidan ruskigt vass. Se upp för den galne mexikanen...
Back To Earth (1975)
Här börjar nedgången som jag ser det. Back To Earth känns vilsen och ofokuserad. Resultatet blir en samling disco-pop-soul-låtar som är ganska svåra att tycka om.
Midnight Lady (1976)
Bättre än skivan innan, här finns det trots allt en del rätt kul funk att hänga upp sig på. Men sammantaget är detta ändå ingen särskilt rolig LP att ha i samlingen. Möjligtvis är den något för disco- och soulfolket.
Rare Earth (1977)
Det bästa av Rare Earths tre senare alster, om man nu ska vara lite positiv. Jodå, här finns en del skön funk under ytan. Jämfört med gruppens tidigare LP-skivor är det dock en skitskiva...
Grand Slam (1978)
Usch då, en riktigt pinsam sak som inte gör särskilt många glada. Kladdig discopop, covers på gamla soulörhängen som låter som...covers...och inget annat.
Band Together (1978)
Aj, aj, aj, ett riktigt bottennapp till...men så blev det också sista LP:n för Rare Earth på många år. Band Together är en discoplatta. Här finns inget kvar av bandets tidigare storhet. Det mest positiva är att det trots allt är ganska bra disco...
Different World (1993)
En reunion-LP 15 år senare... Jag har den inte och har aldrig hört den. Det borde jag kanske göra. Vem vet, Rare Earth kanske hittade tillbaka till rötterna.
* Vilket senare visade sig vara ett citat från Mark Twain.
Då upptäckte jag också att bandet i början av sin karriär gjorde en lång rad kanonplattor, tuffa funkrockskivor som Get Ready, Ecology och Ma. När jag skaffade bandets senare album upptäckte jag också att de efter det gjorde en serie mindre roliga album också...
Eller som en polare till mig uttryckte det:
Såna där skivor de borde skämmas över till och med när de sover. Och skäms de inte när de sover borde de i alla fall försöka*.
Alla skivor har tidigare presenterats här på bloggen. Nu är det dags för en sammanställning. Länkar till artiklarna finns i rubriken.
Heter också Dreams/Answers och är Rare Earths debutplatta, innan gruppen blev upptäckt av Motown. Lite poppigare än det som skulle komma, och lite taffligare. Men är av den anledningen en riktigt spännande LP. Dock mycket svår att hitta nu för tiden.
Det stora genombrottet, men knappast som gruppen tänkt sig. Brist på låtmaterial gjorde att de drog ut låten Get Ready över hela b-sidan, 20 minuter. Den nedkortade 3-minuterssingeln blev en gigantisk hit. Första LP:n på Motown-bolaget Rare Earth och en av gruppens bästa album.
Inte lika välkänd som sin föregångare, men det här är Rare Earths starkaste album. Rå, fräck funkrock och tuff soulpop på en gång. Temptationscovern Losing You och Beatles låt Eleanor Rigby är skivans bästa spår.
Ännu en riktigt bra platta. Tuff funk med massor av soulkänsla. One World är inte gruppens bästa, men ganska nära. Det är en av skivorna man ”måste” ha.
Fortfarande helt okej, men här börjar de lite utslätade discotendenserna att märkas. Lite väl radioanpassat för min del, lite för mycket Three Dog Night helt enkelt...
Sista riktigt bra LP:n, men den är å andra sidan ruskigt vass. Se upp för den galne mexikanen...
Här börjar nedgången som jag ser det. Back To Earth känns vilsen och ofokuserad. Resultatet blir en samling disco-pop-soul-låtar som är ganska svåra att tycka om.
Bättre än skivan innan, här finns det trots allt en del rätt kul funk att hänga upp sig på. Men sammantaget är detta ändå ingen särskilt rolig LP att ha i samlingen. Möjligtvis är den något för disco- och soulfolket.
Det bästa av Rare Earths tre senare alster, om man nu ska vara lite positiv. Jodå, här finns en del skön funk under ytan. Jämfört med gruppens tidigare LP-skivor är det dock en skitskiva...
Usch då, en riktigt pinsam sak som inte gör särskilt många glada. Kladdig discopop, covers på gamla soulörhängen som låter som...covers...och inget annat.
Aj, aj, aj, ett riktigt bottennapp till...men så blev det också sista LP:n för Rare Earth på många år. Band Together är en discoplatta. Här finns inget kvar av bandets tidigare storhet. Det mest positiva är att det trots allt är ganska bra disco...
En reunion-LP 15 år senare... Jag har den inte och har aldrig hört den. Det borde jag kanske göra. Vem vet, Rare Earth kanske hittade tillbaka till rötterna.
* Vilket senare visade sig vara ett citat från Mark Twain.
Herregud vad de har gjort plattor! För mig är Rare Earth synonyma med de tidiga hits de hade för Motown, framför allt klassikern "Get ready". Jag visste i och för sig (bland annat genom denna blogg) att de gjort fler plattor. Men 13 LP med Rare Earth måste definitivt vara mer än man behöver. Och kanske har de gjort ännu fler som du inte har i samlingen?
SvaraRaderaHe, he, minst fem för många blev det. Det är de tidiga motown-skivorna som är bra. Sen är det som sagt möjligt att de gjort plattor på senare år också, men den enda jag känner till är reunion-skivan från -93.
Radera