Q´65 – AFGHANISTAN – 1970
Med den här LP:n ville holländska Q´65 uppgradera sig från beatpopband till psykedeliska visionärer. Resultat blev si och så...
Med avstamp i 60-talspop, där Q´65 haft relativt stora framgångar hemma i Holland, och det tidiga 70-talets fräckaste trend, psykedelia, tog Q´65 dessutom sikte mot hårdrock och prog...men landade nånstans mitt i mellan.
Afghanistan är en förvirrande platta, men konstigt nog ganska bra, till hälften...(förklaring kommer)...
Sjysst öppningslåt inte minst – Injection - instrumental psykedelia... Please Come Back To Me är en bra låt i klassen inte-allt-för-originell-rock-men-rätt-kul-ändå.
Jag både älskar och ogillar den här LP:n. Älskar den för förstasidan där varenda låt är sagolikt utstuderad. Det gjorde Q´65 bra, det märks att de sneglat över Engelska kanalen och tagit efter sina brittiska föregångare.
En rockarkeolog kan säkert gräva fram lämningar av allt från Sgt Pepper och Magical Mystery Tour till Ten Years Afters mest innovativa period (se: A Space In Time). Det är förstasidan det...men LP:n har ju en baksida, The dark side of Q´65...den har jag svårt för, jag förstår den inte. Q´65 hade ju något bra på gång...
B-sidan är av någon outgrundlig anledning en liveinspelning från nån rökig rockklubb, förmodligen i Amsterdam, från det sena 60-talet. Visst, lite roligt är det väl, men absolut inget att gå i taket för. Ljudet är ganska kasst dessutom. Lite för mycket Kal P Dal över det, Gräd ente fassan. Lite för mycket utfyllnad... Nej, det är bara för a-sidan man ska ha Afghanistan i sin skivsamling.
Skivan har varit svår att få tag på. Den holländska originalpressen kan kosta flera tusenlappar. En limiterad upplaga på 500 i orange vinyl släpptes dock 2011.
Nr: 1265/2222
Med den här LP:n ville holländska Q´65 uppgradera sig från beatpopband till psykedeliska visionärer. Resultat blev si och så...
Med avstamp i 60-talspop, där Q´65 haft relativt stora framgångar hemma i Holland, och det tidiga 70-talets fräckaste trend, psykedelia, tog Q´65 dessutom sikte mot hårdrock och prog...men landade nånstans mitt i mellan.
Afghanistan är en förvirrande platta, men konstigt nog ganska bra, till hälften...(förklaring kommer)...
Sjysst öppningslåt inte minst – Injection - instrumental psykedelia... Please Come Back To Me är en bra låt i klassen inte-allt-för-originell-rock-men-rätt-kul-ändå.
Jag både älskar och ogillar den här LP:n. Älskar den för förstasidan där varenda låt är sagolikt utstuderad. Det gjorde Q´65 bra, det märks att de sneglat över Engelska kanalen och tagit efter sina brittiska föregångare.
En rockarkeolog kan säkert gräva fram lämningar av allt från Sgt Pepper och Magical Mystery Tour till Ten Years Afters mest innovativa period (se: A Space In Time). Det är förstasidan det...men LP:n har ju en baksida, The dark side of Q´65...den har jag svårt för, jag förstår den inte. Q´65 hade ju något bra på gång...
B-sidan är av någon outgrundlig anledning en liveinspelning från nån rökig rockklubb, förmodligen i Amsterdam, från det sena 60-talet. Visst, lite roligt är det väl, men absolut inget att gå i taket för. Ljudet är ganska kasst dessutom. Lite för mycket Kal P Dal över det, Gräd ente fassan. Lite för mycket utfyllnad... Nej, det är bara för a-sidan man ska ha Afghanistan i sin skivsamling.
Skivan har varit svår att få tag på. Den holländska originalpressen kan kosta flera tusenlappar. En limiterad upplaga på 500 i orange vinyl släpptes dock 2011.
Nr: 1265/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar