TOM PETTY & THE HEARTBREAKERS – HYPNOTIC EYE – 2014
Hypnotic Eye är som den där klassträffen som efter många år till slut blev av. Denna nya Tom Petty-platta är en lekfull nostalgikick, där man i en blinkning är tillbaka på det sena 70-talet och vrålar ”Refugee...” och älskar Damn The Torpedoes.
Det är också Tom Petty & The Heartbreakers med 40 års erfarenhet. Man skulle kunna tro att de blivit trötta och blasé efter så många år. Men nej, det är precis tvärtom.
Hypnotic Eye är en energikick, en massiv rockplatta där Petty inte sparat på någonting. Jag påstår att detta är hans bästa album på många, många år.
1994 års Wildflower kommer inte långt efter, men i nästa steg handlar det om att jämföra med magiska album som Damn The Torpedoes, Hard Promises, You´re Gonna Get It och den där fantastiska debutplattan från 1976. Så bra är Hypnotic Eye.
Folk som går igång på Traveling Wilburys, Full Moon Fever och 2006 års Highway Companion har dock inte mycket att hämta.
”Nu tar han väl i”, tror kanske en och annan...vilket jag själv tänkte när jag läste vad jag skrivit. För säkerhets skull ställde jag därför undan skivan i mer än en vecka, lät den första sensationen lägga sig, och spelade den sen igen. Men Hypnotic Eye var precis lika bra, om inte ännu vassare, än när jag lyssnade på den nu igen.
Mojo, Pettys album från 2010, handlade mycket om blues och nedstämdhet. Spår av det finns på Hypnotic Eye ockå, bland annat i Full Grown Boy och Burnt Out Town.
Men att detta är en rockplatta står klart redan i första låten, American Plan B, som om den inte blivit det ännu, borde bli en stor radiohit, psykedelisk granitrock med Pettys typiska ironiska blick. Samma hypnotiska stämning skapas i Power Drunk, a-sidans sista låt.
Hypnotic Eye innehåller inte någon direkt arvtagare till härdsmältan Refugee, men här trängs i stället vanartiga barn och barnbarn, som Forgotten Man, Sins Of My Youth och Fault Line.
”I feel like a four letter word” sjunger Tom Petty i Forgotten Man. Men Hypnotic Eye är inte skit, det är precis tvärtom.
Nr: 1961/2222
Hypnotic Eye är som den där klassträffen som efter många år till slut blev av. Denna nya Tom Petty-platta är en lekfull nostalgikick, där man i en blinkning är tillbaka på det sena 70-talet och vrålar ”Refugee...” och älskar Damn The Torpedoes.
1994 års Wildflower kommer inte långt efter, men i nästa steg handlar det om att jämföra med magiska album som Damn The Torpedoes, Hard Promises, You´re Gonna Get It och den där fantastiska debutplattan från 1976. Så bra är Hypnotic Eye.
Folk som går igång på Traveling Wilburys, Full Moon Fever och 2006 års Highway Companion har dock inte mycket att hämta.
”Nu tar han väl i”, tror kanske en och annan...vilket jag själv tänkte när jag läste vad jag skrivit. För säkerhets skull ställde jag därför undan skivan i mer än en vecka, lät den första sensationen lägga sig, och spelade den sen igen. Men Hypnotic Eye var precis lika bra, om inte ännu vassare, än när jag lyssnade på den nu igen.
Men att detta är en rockplatta står klart redan i första låten, American Plan B, som om den inte blivit det ännu, borde bli en stor radiohit, psykedelisk granitrock med Pettys typiska ironiska blick. Samma hypnotiska stämning skapas i Power Drunk, a-sidans sista låt.
”I feel like a four letter word” sjunger Tom Petty i Forgotten Man. Men Hypnotic Eye är inte skit, det är precis tvärtom.
Nr: 1961/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar