FINCH – VITA DOMINICA – 2012
Det är andra tider nu. När låtarna på den här skivan spelades in i mitten av 70-talet var de inte tillräckligt intressanta att ge ut på skiva. Nästan 40 år senare blev det dock något helt annat.
Tro det eller ej, gamla fans till Finch, sådana finns, fick på nytt något glansigt i blicken, något som inte enbart berodde på de rökiga lokaler de en gång höll till i.
Vita Dominica innehåller nämligen fyra aldrig tidigare utgivna spår med detta legendariska holländska progrockband. Detta är något oerhört i Finchs värld, vars fåtal inspelade album (tre) bara innehöll två, tre eller fyra låtar.
Tre av dem är dessutom liveinspelningar, förmodligen från nån av de där rökiga lokalerna (1975 i Hilversum om nu detta känns viktigt), vilket är lika intressant som de aldrig utgivna låtarna eftersom det finns holländare i mogen ålder med bestämdhet hävdar att Finchs livekonserter är något av det häftigaste de nånsin hört.
För oss som inte var med kan Vita Dominica också vara en kul platta att lyssna på. Finch var samtida med holländarnas stolthet på progrockfronten, Focus. Den här skivan visar på ett musikaliskt släktskap mellan de båda banden som inte riktigt framgår av Finchs ”riktiga” album från ”rätt” epok, Glory Of The Inner Force, Beyond Expression och Galleons Of Passion där åtminstone de två första kan vara lite väl tålamodsprövande för folk som inte orkar att höra hur mycket gitarrgnissel som helst.
På de skivorna gavs nämligen väldigt stort utrymme till Joop van Nimwegen som var en gitarrvirtuos med minst sagt säreget sound som i vissa lägen möjligtvis skulle kunna bli lite för mycket av det goda på en gång.
Låtarna på Vita Dominica är något mer balanserade då organisten/keyboardisten Peter Vink ges större utrymme vilket både blir trevligt, behagligare och stärker teorin om släktskapet med Focus.
Musiken på Vita Dominica är både komplex och harmonisk trots att låtarna har en tendens att fritt driva iväg åt håll man först inte tänkt sig. Jag skulle kunna tänka mig att en jämförelse med album som Moving Waves, Focus 3 och Hamburger Concerto inte är fel alls.
Nr: 571/2222
Det är andra tider nu. När låtarna på den här skivan spelades in i mitten av 70-talet var de inte tillräckligt intressanta att ge ut på skiva. Nästan 40 år senare blev det dock något helt annat.
Låtarna på Vita Dominica är något mer balanserade då organisten/keyboardisten Peter Vink ges större utrymme vilket både blir trevligt, behagligare och stärker teorin om släktskapet med Focus.
Musiken på Vita Dominica är både komplex och harmonisk trots att låtarna har en tendens att fritt driva iväg åt håll man först inte tänkt sig. Jag skulle kunna tänka mig att en jämförelse med album som Moving Waves, Focus 3 och Hamburger Concerto inte är fel alls.
Nr: 571/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar