En helomvändning av Analogy

ANALOGY – THE SUITE – 2015

Analogy gjorde det inte lätt för sig. Deras första skiva lyckades de bara ge ut i en mindre upplaga på ett italienskt bolag och dess storhet erkändes inte förrän det var för sent.

Andra skivan spelades in 1973, men färdigställdes inte förrän på 80-talet och gavs inte ut (på CD) förrän 1996, alldeles för sent. När den sen äntligen kom på vinyl, 2015, var det följaktligen för sent det också...

Förmodligen var det bara tillfälligheter som ställde till det. Att det var en kortare fängelsevistelse i Milano i mitten av 70-talet, tillsammans med Dario Fos resande teatersällskap, som fick bandet att lägga skivplanerna på is är nog inte hela sanningen.

Analogy verkar ha haft det tufft hela tiden och hade svårt att övertyga omgivningen om sin storhet. Skivbolag och radiostationer nobbade deras försök.

Sant är dock att Analogy gjorde en helomvändning och lämnade den psykedeliska popmusiken för folkrock. Sant är också att det skulle passat mej alldeles ypperligt om The Suite dykt upp i början av 80-talet.

Då var jag helt inne på storheter som Steeleye Span och Fairport Convention och i samma veva hade Jethro Tull kommit ut som skogstroll med album som Songs From The Wood och Heavy Horses.

The Suite är ett album som inte hade gjort bort sig i det sällskapet, Analogy lyckades nämligen fånga lite av det bästa med både Steeleye Span och med Jethro Tull. The Suite är inte särskilt lång, bara drygt 25 minuter sammanlagt, men musiken är fascinerande, mycket fantasifull och inte minst omväxlande.

Nr: 89/2222