ORGANISATION – TONE FLOAT – 1970
När jag nu fått tag på denna märkliga Kraftwerkskiva på vinyl måste jag bara skriva om den igen. En CD ger ju inte alls samma känsla, åtminstone inte när det rör sig om en krautrockklassiker som Tone Float.
Tone Float är dock en parentes i rockhistorien, till och med i krautrockens historia. Jag vågar nästan påstå att inte ens alla Kraftwerkfans har koll på denna skiva, som är den första Florian Schneider och Ralf Hütter spelade in, långt innan de kommit på den goda idén att kalla sig Kraftwerk och åka Mercedes Benz på autobahn med en inspelningsmikrofon hängande ut genom fönstret.
Det är tack vare Kraftwerk och det som hände efter Autobahn som gör att denna LP blir så intressant. Den är dessutom den självklara kopplingen mellan Kraftwerks två första album (den röda och den gröna konen). Men har sen ingenting gemensamt med det som de flesta förknippar med Kraftwerk.
Räkna inte med att musiken på Tone Float påminner det allra minsta om The Robots eller Radio Activitet. Tone Float är från en tid långt innan Schnedier och Hütter insett möjligheterna med elektronik och datorer och i stället gjorde som folk gjorde mest på den tiden, spelade på vanliga instrument.
Musiken är synnerligen experimentell, svårtydd och stundtals jobbig att lyssna på om man inte är extrem ljudnörd. Det handlar om ljudeffekter, långa oförklarliga ljudslingor som inte mynnar ut i något alls och en till synes ofokuserad syn på hur musik ska kunna låta.
De som eventuellt tror att det finns några nycklar blir snabbt av med den tanken redan under första spåret som klockas in på dryga 20 minuter. Det stycket tog mig tre dagar att komma igenom och jag har nog inte fullt accepterat det än.
De tre avslutade låtarna, som ligger på cirka sex till sju minuter är lite lättare att ta sig igenom, men knappast musik man kan rekommendera. Gissningsvis är detta ett album som Kraftwerkfansen känner att de vill ha i samlingen, men som de knappast känner att de behöver lyssna till särskilt ofta. Skivans obskyritet är större än dess innehåll.
Nr: 358/2222
Jag har skrivit om detta album för inte så länge sedan, men då jag nu har skivan på vinyl kan jag inte låta bli att också lägga ut denna text.
När jag nu fått tag på denna märkliga Kraftwerkskiva på vinyl måste jag bara skriva om den igen. En CD ger ju inte alls samma känsla, åtminstone inte när det rör sig om en krautrockklassiker som Tone Float.
Det är tack vare Kraftwerk och det som hände efter Autobahn som gör att denna LP blir så intressant. Den är dessutom den självklara kopplingen mellan Kraftwerks två första album (den röda och den gröna konen). Men har sen ingenting gemensamt med det som de flesta förknippar med Kraftwerk.
De som eventuellt tror att det finns några nycklar blir snabbt av med den tanken redan under första spåret som klockas in på dryga 20 minuter. Det stycket tog mig tre dagar att komma igenom och jag har nog inte fullt accepterat det än.
De tre avslutade låtarna, som ligger på cirka sex till sju minuter är lite lättare att ta sig igenom, men knappast musik man kan rekommendera. Gissningsvis är detta ett album som Kraftwerkfansen känner att de vill ha i samlingen, men som de knappast känner att de behöver lyssna till särskilt ofta. Skivans obskyritet är större än dess innehåll.
Nr: 358/2222
Jag har skrivit om detta album för inte så länge sedan, men då jag nu har skivan på vinyl kan jag inte låta bli att också lägga ut denna text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar