KINKS – THE KINKS ARE THE VILLAGE GREEN PRESERVATION SOCIETY – 1968
Ett av Kinks mer välkända album och ett av de bästa britpopskivor som spelades in under slutet av 60-talet. Men det är inte Kinks bästa platta, den skulle komma året efter. Och dem som gillade Kinks uppkäftiga gatungeattityd från mitten av 60-talet har inget att hämta här.
Nej, här hade Ray Davies tagit hela bandet med sig och flyttat ut till den välmående förorten. The Village Green Preservation Society är därför en väldigt trevlig skiva och har inte mycket gemensamt med klassiker som Face To Face eller Something Else.
Men en läcker popskiva är det.
Och Kinks första konceptalbum (vilket var orsaken till att Ray och Dave hamnade ute på landet i den konservativa förorten).
Ironi så klart, vilket Kinks talade om redan i första spåret, det magiska örhänget med samma namn som skivan, som måste varit riktigt irriterande för den brittiska aristokratin.
”We are the Office Block Persecution Affinity/God save little shops, china cups and virginity”.
Ray Davies fortsätter sen på samma spår och häcklar traditionalisterna och skapar med låtar som Picture Book, Do You Remember Walter, Johnny Thunder (bara den uttråkade kören i bakgrunden är värd priset för hela skivan) och givetvis underliga Wicked Annabella.
Första intrycket säger att detta är en briljant popskiva där inte ett enda svagt spår gömmer sig, vilket också är det allmänna omdöme skivan fått med sig fram till våra dagar. The Village Green Preservation Society är lysande pop.
Enda felet jag hittar är att man möjligtvis tröttnar på låtarna lite väl fort för att vara en kinksplatta. Sen tycker jag faktiskt inte att den är lika stark som Kinks sista 60-talare, Arthur, som kom ut året efter lite i skymundan men i min popvärld är minst ett par strå vassare.
Nr: 1378/2222
Ett av Kinks mer välkända album och ett av de bästa britpopskivor som spelades in under slutet av 60-talet. Men det är inte Kinks bästa platta, den skulle komma året efter. Och dem som gillade Kinks uppkäftiga gatungeattityd från mitten av 60-talet har inget att hämta här.
Ray Davies fortsätter sen på samma spår och häcklar traditionalisterna och skapar med låtar som Picture Book, Do You Remember Walter, Johnny Thunder (bara den uttråkade kören i bakgrunden är värd priset för hela skivan) och givetvis underliga Wicked Annabella.
Enda felet jag hittar är att man möjligtvis tröttnar på låtarna lite väl fort för att vara en kinksplatta. Sen tycker jag faktiskt inte att den är lika stark som Kinks sista 60-talare, Arthur, som kom ut året efter lite i skymundan men i min popvärld är minst ett par strå vassare.
Nr: 1378/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar