EELS – SHOOTENANNY – 2003
Saturday Morning, Love Of The Loveless och The Good Old Days var de första låtar jag hörde med Eels, Mark Oliver Everett. Det i sin tur gjorde att jag letade reda på storheter som Dirty Girls, Agony och Rock Hard Times och sen blev alldeles förvirrad när det visade sig att alla fanns på samma album, Shootenanny.
Jag började alltså inte som de allra flesta med Novocaine For The Soul, som E, som Mark Oliver Everett ibland kallar sig, fick med på soundtracken till filmen Shrek och därmed blev var mans egendom och en ganska stor hit. Därmed också sagt att jag blev medveten om storheten med E först när han kommit en bra bit på väg i sin karriär.
Sånt kan i och för sig vara rätt bra för en upptäckare. Det finns då ganska mycket att sätta tänderna (öronen) i samtidigt som man får en bra bild över vad som hänt.
För min del stod det dock redan från början klart att Shootenanny var ett av Eeels allra främsta skivor, så jag hade en ganska lång period då jag nästan enbart lyssnade på Eels, vilket säkert en och annan av mina närmaste minns med viss fasa.
Den musik Mark Oliver Everett gör är emellertid inte sånt jag vanligtvis brukar lägga min tid på. Jag skulle lite slarvigt kunna placera honom i indiefacket, vilket hans lite spretiga och uppkäftiga låtar lätt skulle kunna passa in i.
Men svaret är givetvis inte så enkelt. Mark Oliver Everett har flera sidor och ett betydligt större djup i sin musik än att bara att bara stirra på sina egna skosnören och levera popörhängen.
Jag anar en ganska stor influens av både rock, blues och singer/songwritertradition samtidigt som jag inte känner mih främmande för att placera Eels så långt ut på kanten som i närheten av Nirvana, Alice In Chains och Soundgarden.
Lägg också till en mörk lite depressiv sida, som har en egen historia men gör Mark Oliver Everetts musik till mer kittlande än mycket annat. Utan att kunna sätta fingret på varför vill jag just här och nu nämna Tom Waits.
Shootenanny skulle kunna vara en bra skiva att börja med för den som inte lyssnat särskilt mycket på Eels tidigare. Men å andra sidan tror jag nästan vilket som helst av hans/bandets tidigare skivor skulle kunna ge ungefär samma aha-upplevelse för en nybörjare. Eels är ett av det sena 90-talets och tidiga 2000-talets mest intressanta artister.
Nr: 1354/2222
Saturday Morning, Love Of The Loveless och The Good Old Days var de första låtar jag hörde med Eels, Mark Oliver Everett. Det i sin tur gjorde att jag letade reda på storheter som Dirty Girls, Agony och Rock Hard Times och sen blev alldeles förvirrad när det visade sig att alla fanns på samma album, Shootenanny.
För min del stod det dock redan från början klart att Shootenanny var ett av Eeels allra främsta skivor, så jag hade en ganska lång period då jag nästan enbart lyssnade på Eels, vilket säkert en och annan av mina närmaste minns med viss fasa.
Den musik Mark Oliver Everett gör är emellertid inte sånt jag vanligtvis brukar lägga min tid på. Jag skulle lite slarvigt kunna placera honom i indiefacket, vilket hans lite spretiga och uppkäftiga låtar lätt skulle kunna passa in i.
Men svaret är givetvis inte så enkelt. Mark Oliver Everett har flera sidor och ett betydligt större djup i sin musik än att bara att bara stirra på sina egna skosnören och levera popörhängen.
Lägg också till en mörk lite depressiv sida, som har en egen historia men gör Mark Oliver Everetts musik till mer kittlande än mycket annat. Utan att kunna sätta fingret på varför vill jag just här och nu nämna Tom Waits.
Shootenanny skulle kunna vara en bra skiva att börja med för den som inte lyssnat särskilt mycket på Eels tidigare. Men å andra sidan tror jag nästan vilket som helst av hans/bandets tidigare skivor skulle kunna ge ungefär samma aha-upplevelse för en nybörjare. Eels är ett av det sena 90-talets och tidiga 2000-talets mest intressanta artister.
Nr: 1354/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar