Nursery Cryme - Genesis genombrott

GENESIS – NURSERY CRYME – 1971

En gång i tiden fanns inte Nursery Cryme på kartan. Den verkade bara tråkig, jobbig och svår, till och med för att vara Genesis. De tidiga genesisplattorna var knappast kända för att innehålla särskilt lättillgänglig musik. Jag behövde förresten inte ha den, de flesta andra hade den.

Men när Virgin i slutet av 80-talet på nytt gav ut albumet hamnade skivan ändå i samlingen. Den nya etiketten gjorde inte Nursery Cryme mindre knepig, men jag hade börjat inse Peter Gabriels storhet. Och Steve Hacketts. Och varför Genesis fullständigt tappade både fart och fokus efter att Gabriel och Hackett lämnat bandet.

Det går nog att påstå att Nursery Cryme blev Genesis genombrott inom den brittiska progressiva rocken. Det är dock inte Genesis allra bästa album, men inte långt ifrån. Det är en intressant LP. Det finns två sorters låtar på skivan. Några korta låtar, mycket korta, som fungerar som sammanhållande länkar.

De övriga är långa episka maratonlåtar på mellan sju och tio minuter; The Musical Box, The Return Of The Giant Hogweed, Harold The Barrell och The Fountain Of Salmiacs. De är både geniala och sega.

Det geniala består av Gabriels texter och sång. Det tråkiga i de långa, ofta slätstrukna, instrumentala partierna. Utom i The Musical Box där Steve Hackett spelar gitarr som en underjordisk demon.

Det är skivans stora ögonblick. Albumet är gruppens tredje och det första där Genesis verkligen hittat sin identitet. Och för att säga nåt trevligt om Phil Collins – På den tiden var han ändå en rätt hyfsat progtrummis.

Nr: 782/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.