En djupdykning i psykedeliafacket

SAMURAI – KAPPA – 1971

Efter en djupdykning i psykedeliafacket fiskades denna märkliga LP upp, japanska Samurai och deras enda psykedeliska platta Kappa. Skivan är en underlig blandning av europeisk rockmusik och japansk rock- och folkmusik.

För mig är LP:ns höjdpunkt b-sidan med 22 minuter långa King Riff And Snow Flakes där Samuari verkligen testade var gränserna gick och vad folk tålde. Samurai använder sig här av alla möjliga rytminstrument, framför allt trummor, men även gitarr, bas och keyboard ges stort – eget – utrymme. Vansinnigt distade gitarrsolon trivs här ihop med långa trumsekvenser och ljudeffekter.

Att musiken i grunden är japansk råder det inget tvivel om. Det skapar en spänning gentemot de klara influenserna från europeisk rock som gör musiken mycket intressant, mycket effektfullt. Samuari hamnar här någonstans mellan pyskedlia och spacerock och jag kan inte låta bli att jämföra med en av deras japanska efterträdare på 2000-talet, Acid Mothers Temple.

Men jag började nog på fel sida. För att riktigt förstå sammanhanget gissar jag att man nog ändå ska börja med att lyssna på a-sidan först. Här klarläggs det nämligen direkt att Samuari tagit stort intryck från den europeiska progrockscenen och ville ta det med sig till Japan.

Jag tycker att det lyckas. Blandningen av den europeiska och den japanska musiken blir spännande och skapar en förväntansfull stämning...som sen briserar på b-sidan.

Det är inte underligt att Samuari tagit intryck från den europieska musikscenen. Bandet bestod både av japaner och engelsmän (bnadledaren Mickey Curtis hade dock engelsk-japanska föräldrar och var uppväxt i Japan) som under en period höll till i England, kallade sig The Samurais och spelade in ett par nu bortglömda rockplattor.

Kappa kom till när bandet återvände till Japan. Tyvärr belv det ingen fortsättning för bandet som upplöstes 1972. Mickey Curtis gav sig efter ett försök som pop- och countryartist in i tv-världen.

Nr: 306/2222