MICK RONSON – PLAY DON´T WORRY – 1975
Mick Ronson var en av mina stora gitarrhjältar på 70-talet, han fanns med ända sedan jag upptäckte att det fanns LP-skivor. En av de allra första skivor jag köpte var Play Don´t Worry. Så det är kanske inte så konstigt att jag fortfarande har ett litet speciellt förhållande till de där låtarna och kan dem nästan utantill.
Billy Porter, så klart, en riktigt glamrocker om den där vilde och galne psykopaten på Londons gator. Angel No. 9 och brutala Whie Light/White Heat.
Läckra och smäckra Hazy Days, för att inte tala om The Empty Bed (Io Me Ne Andrei)...den första rockballaden om förlorad kärlek jag någonsin hörde.
Det har blivit några till...sådana ballader alltså...kan nån förklara varför rockstjärnor, när de väl gör ballader, alltid tar upp förlorade kärlekar...
Mick Ronson dog i början av 1990-talet i cancer och är kanske nu för tiden inte så där väl ihågkommen. Hans gav under sitt liv bara ut två album*.
Men på den tiden var han ohyggligt stor. Han hängde ihop med David Bowie under hans Ziggy-period och var med på flera av hans skivor. De finns dem som påstår att Ronson låg bakom hela Ziggy-soundet, men det är jag osäker på.
Ronson höll dessutom ihop med Ian Hunter i Mott the Hoople och var med på många av hans soloalbum, inte minst den beryktade liveplattan Welcome To The Club. Han lirade med Bob Dylan på hans Rolling Thunder-turné, backade upp Lou Reed på legendariska Transformer, och Morrisey...
Jag tror alla ville ha med Mick Ronson på något sätt.
Förutom det producerade han mängder av artister; Roger McGuinn (Byrds), David Johansen (New York Dolls), John Cougar Mellencamp och en lång rad till. Ett tag i slutet av 80-talet jobbade han med att leta fram nya stjärnor.
Men bara två egna soloplattor alltså, Slaughter on 10th Avenue 1974, och Play Don´t Worry året efter. Båda är briljanta. Mick Ronson var en gitarrist med en sällsynt förmåga. Han var stor!
Nr: 5/2222
* Efter hans död har det kommit ut tre skivor till, Heaven & Hull 1994 – en platta Ronson inte själv hann göra färdig innan han dog, och ett album med ”upphittat och bortglömt material; Hard Life 2003, samt en inspelning från en minneskonsert The Mick Ronson Memorial Concert där bland annat Freddie Mercury medverkar. Konserten är dock mest omtalad för att David Bowie inte var där...
Jag har skrivit om denna skiva en gång tidigare.
Mick Ronson var en av mina stora gitarrhjältar på 70-talet, han fanns med ända sedan jag upptäckte att det fanns LP-skivor. En av de allra första skivor jag köpte var Play Don´t Worry. Så det är kanske inte så konstigt att jag fortfarande har ett litet speciellt förhållande till de där låtarna och kan dem nästan utantill.
Det har blivit några till...sådana ballader alltså...kan nån förklara varför rockstjärnor, när de väl gör ballader, alltid tar upp förlorade kärlekar...
Men på den tiden var han ohyggligt stor. Han hängde ihop med David Bowie under hans Ziggy-period och var med på flera av hans skivor. De finns dem som påstår att Ronson låg bakom hela Ziggy-soundet, men det är jag osäker på.
Ronson höll dessutom ihop med Ian Hunter i Mott the Hoople och var med på många av hans soloalbum, inte minst den beryktade liveplattan Welcome To The Club. Han lirade med Bob Dylan på hans Rolling Thunder-turné, backade upp Lou Reed på legendariska Transformer, och Morrisey...
Nr: 5/2222
* Efter hans död har det kommit ut tre skivor till, Heaven & Hull 1994 – en platta Ronson inte själv hann göra färdig innan han dog, och ett album med ”upphittat och bortglömt material; Hard Life 2003, samt en inspelning från en minneskonsert The Mick Ronson Memorial Concert där bland annat Freddie Mercury medverkar. Konserten är dock mest omtalad för att David Bowie inte var där...
Jag har skrivit om denna skiva en gång tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar