Joe Perry behövdes i Aerosmith

AEROSMITH – DONE WITH MIRRORS – 1985

Done With Mirrors är en lysande comeback som många missade. Däremot var de flesta ”på” två år senare när Permanent Vacation hyllades som Aerosmiths bästa på länge. Men Done With Mirrors är lite bättre.

Förklaringen är att Joe Perry var tillbaka i bandet efter en whiskeystinkande utflykt. De behövde hans skräniga, skitiga gitarrljud. De två album Aerosmith spelade in utan Perry, Night In The Ruts och Rock In A Hard Place, var inte likt det riktiga Aerosmith och gick följaktligen till rockhistorien som två skräpskivor.

Förmodligen var det därför så många missade den här plattan. Det var ingen som väntat sig en sån comeback av Aerosmith. Fördelen för dem som eventuellt letar efter skivan är att den går att få tag på ganska billigt. Permanent Vacation är dyrare. Beror det bara på Rag Doll?

Men inte bättre som sagt. Done With Mirrors är fulproppad med samma fräcka, brutalt skräniga boiogie och funk som på Rocks eller Toys In The Attic.

Och allt detta hittar man på en hårdrock-LP från mitten av 80-talet. Jag blev förvånad när jag väl tog mig tid att lyssna på Done With Mirrors.

Skivan inköptes för länge sen, mest av någon slags pliktkänsla men spelades aldrig på allvar förrän långt senare.

Nej, Done With Mirrors är överraskande bra och dessutom en älsklingsskiva för resencenter, det är nämligen på den här plattan man hittar kopplingen mellan Aerosmiths våldsamma era på 70-talet och det som skulle brisera några år senare med Pump och Janie´s Got A Gun.

Nr: 1393/2222