MONKEES – MEET THE MONKEES – 1966
Det kvittar vad alla säger om The Monkees. Det här är en jätterolig skiva. Och jag gillar verkligen låtarna. Last Train To Clarksville så klart. Och än mer självklart (Theme From) The Monkees, jag hör till den generation som växte upp med tv-serien och en sån låt glömmer man aldrig.
Att Monkees inte var något rikrigt popband, att de inte spelade några instrument och att alla i bandet inte ens var med och sjöng hade jag ingen aning om då. Och jag tror inte jag hade brytt mig om det heller. The Monkees var ett barnprogram och jag var i helt rätt ålder.
För mig är detta inte skräpkultur. Det är en del av min uppväxt. Men i den riktiga popvärlden var The Monkees skräp. Det hjälpte inte ett dugg att skivbolaget såg till att bilden på omslaget liknande Beatles på Please Please Me, eller att dem 1967 sålde mer skivor än både Beatles och Rolling Stones. Monkees var ju inget riktigt band.
För dem som inte kan historien. Monkees bildades av tv-bolaget NBC för att spela in en tv-serie där idén hämtats från beatlesfilmen A Hard Day´s Night, och där till och med namnet på bandet skulle ha samma ursprung, ett felstavat djurnamn.
Från 1966 till 1968 sändes hela 58 avsnitt av serien och The Monkees blev ett av den tidens stora tonårsidoler. I början spelade ingen av dem några instrument, de var ju skådespelare, de skrev givetvis inga låtar själva (de flesta gjordes av Tommy Boyce och Bobby Hart), däremot sjöng de.
Exakt! Slog samma tanke dig nu också? Monkees måste ha varit tidernas första pojkband! Monkees tog dock inte slut när tv-serien tog slut.
De hade med tiden lärt sig spela själva och även skriva en del låtar. Monkees spelade tillsammans fram till 1970 och släppte då en rad album.
De efterlämnade sig tre listettor, Last Train To Clarksville, I´m a Believer och Daydream Beliver, massor av tjutande tonårstjejer (det var ett evigt tjutande på den tiden) samt ohyggliga mängder av repiga LP-skivor, varav en är i min ägo.
Nr: 543/2222
Det kvittar vad alla säger om The Monkees. Det här är en jätterolig skiva. Och jag gillar verkligen låtarna. Last Train To Clarksville så klart. Och än mer självklart (Theme From) The Monkees, jag hör till den generation som växte upp med tv-serien och en sån låt glömmer man aldrig.
Att Monkees inte var något rikrigt popband, att de inte spelade några instrument och att alla i bandet inte ens var med och sjöng hade jag ingen aning om då. Och jag tror inte jag hade brytt mig om det heller. The Monkees var ett barnprogram och jag var i helt rätt ålder.
För mig är detta inte skräpkultur. Det är en del av min uppväxt. Men i den riktiga popvärlden var The Monkees skräp. Det hjälpte inte ett dugg att skivbolaget såg till att bilden på omslaget liknande Beatles på Please Please Me, eller att dem 1967 sålde mer skivor än både Beatles och Rolling Stones. Monkees var ju inget riktigt band.
För dem som inte kan historien. Monkees bildades av tv-bolaget NBC för att spela in en tv-serie där idén hämtats från beatlesfilmen A Hard Day´s Night, och där till och med namnet på bandet skulle ha samma ursprung, ett felstavat djurnamn.
Från 1966 till 1968 sändes hela 58 avsnitt av serien och The Monkees blev ett av den tidens stora tonårsidoler. I början spelade ingen av dem några instrument, de var ju skådespelare, de skrev givetvis inga låtar själva (de flesta gjordes av Tommy Boyce och Bobby Hart), däremot sjöng de.
Exakt! Slog samma tanke dig nu också? Monkees måste ha varit tidernas första pojkband! Monkees tog dock inte slut när tv-serien tog slut.
De hade med tiden lärt sig spela själva och även skriva en del låtar. Monkees spelade tillsammans fram till 1970 och släppte då en rad album.
De efterlämnade sig tre listettor, Last Train To Clarksville, I´m a Believer och Daydream Beliver, massor av tjutande tonårstjejer (det var ett evigt tjutande på den tiden) samt ohyggliga mängder av repiga LP-skivor, varav en är i min ägo.
Nr: 543/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar