En radiostationernas gullegris

ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA – A NEW WORLD RECORD – 1976

A New World Record var ELO:s superstora genombrott. Det album som skulle göra dem till ett av tidernas största rockband. Skivan presenterade något helt nytt, ELO:s definitiva och slutgiltiga sound som Jeff Lynne efter detta aldrig lämnade. Som bonus slog ELO dessutom i USA.

A New World Record från 1976 är otvivelaktigt Electric Light Orchestras största och mest framgångsrika album. Även om detta inte är min favoritskiva med ELO måste jag konstatera: Bättre än så här blev aldrig ELO. Det finns inte en dålig låt här.

Men A New World Record är också en radiostationernas gullegris. En sliskig sötsak. Kommersiell och tillrättalagd. Men det får man leva med. Det är en klassiker och tidernas häftigaste partyskiva på sin tid. Jag minns nyårsafton 1976...

Det var givet att den skulle funka som festskiva. Låtarna är betydligt kortare än på de tidigare skivorna. Det var bra. Jeff Lynne hade en tendens att bli lite jobbig så fort han gick för långt och började dra ut på låtarna, vilket progrockfansen älskade men radiokanalerna hatade.

Det är ett popalbum. Den som vill lyssna på artrockarna eller progbandet ELO ska hålla sig till de tidigare skivorna. Jeff Lynne lyckades nästan alla melodierna. Han kan sin Beatles.

För att nu nämna några låtar: Tightroop, Telephone Line, Livin´ Thing, So Fine. Det är lysande bra poplåtar det. Mission (A World Record) var Lynnes första steg ut i världsrymden, en låt som skulle följas av många, många fler på senare album.

På den tiden jämförde vi den med Klaatu och LP:n Hope som gick lite i samma anda. Att Rockaria är en Chuck Berry-ripoff med egentligen tunn melodi och fånig text förlåts självklart av att det blev en av ELO:s största hitsinglar någonsin.

Nr: 55/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna LP tidigare, men ger den nu en ny chans eftersom jag tänkt efter en gång till.