ROBERT PLANT – FATE OF NATIONS – 1993
Fate Of Nations är ett album jag inte vågat skriva om tidigare. Det är ett album jag är imponerad av, även nu för tiden över 20 år efter. Det är ett spännande album. Dels för att Robert Plant här visade upp en helt ny sida av sig själv, dels för att han med den här kan ha visat en på en väg Led Zeppelin kunde tagit, men aldrig gjorde.
Tro nu inte att Fate Of Nations är ett hårdrockalbum som föregångaren Manic Nirvana eller att min respekt beror på att jag kopplar det till Led Zep. Fate Of Nations rockar, men inte på det sättet. Det är ett album fullt av eftertanke och självrannsakan, det är ett album av en gammal rocker som hittat sig själv, ärligt och utan klischeér. Därför är det också ett modigt album.
Bara det i sig är intressant. Men när Robert Plant dessutom lyckas nästan undantagslöst med både låtarnas meoldier och texterna blir det fantastiskt. På sina ställen nästan överväldigande. Och därför svårt för mig att beskriva på ett sätt jag tycker ger albumet rättvisa.
Inledande Calling To You är stark, Come Into My Life, I Believe och 99 Palms är fantastiska. Det kunde räckt där, men Fate Of Nations är bättre än så, jag påstår att det inte finns en enda utfyllnadslåt, att alla är minnesvärda och viktiga.
Det är därför jag påstår att Fate Of Nations så här långt är Robert Plants största verk. Det skulle tll och med klara sig bra i konkurrens med Led Zeppelins främsta. Det fanns en anledning till att jag under en ganska lång period inte spelade någon annan skiva än den här. Att jag till och med skaffande en bärbar cd-spelare för att kunna ha den med mig överallt.
Ett litet minus vill jag dock anteckna; den något svulstiga ljudbilden drar till viss del ner intrycket. Det är mycket av allt och hela tiden, ljudet blir som en ogenomtränglig vägg. Men då ska man veta att det ändå inte är i närheten av det producenterna ägnade sig på under 80-talet, som var mycket, mycket värre.
Å andra sidan skulle det låta så på 90-talet och det har inte blivit bättre till nu för tiden heller. Dagens ljudproducenter är lite väl förtjusta i maffiga och stora ljudbilder. Det var nog Robert Plant också.
Nr: 31/CD
Fate Of Nations är ett album jag inte vågat skriva om tidigare. Det är ett album jag är imponerad av, även nu för tiden över 20 år efter. Det är ett spännande album. Dels för att Robert Plant här visade upp en helt ny sida av sig själv, dels för att han med den här kan ha visat en på en väg Led Zeppelin kunde tagit, men aldrig gjorde.
Inledande Calling To You är stark, Come Into My Life, I Believe och 99 Palms är fantastiska. Det kunde räckt där, men Fate Of Nations är bättre än så, jag påstår att det inte finns en enda utfyllnadslåt, att alla är minnesvärda och viktiga.
Det är därför jag påstår att Fate Of Nations så här långt är Robert Plants största verk. Det skulle tll och med klara sig bra i konkurrens med Led Zeppelins främsta. Det fanns en anledning till att jag under en ganska lång period inte spelade någon annan skiva än den här. Att jag till och med skaffande en bärbar cd-spelare för att kunna ha den med mig överallt.
Å andra sidan skulle det låta så på 90-talet och det har inte blivit bättre till nu för tiden heller. Dagens ljudproducenter är lite väl förtjusta i maffiga och stora ljudbilder. Det var nog Robert Plant också.
Nr: 31/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar