IAN HUNTERS DIRTY LAUNDRY – IAN HUNTERS DIRTY LAUNDRY – 1995
Hört talas om Gringo Starr´s All Stars?
Nej, inte Ringo...Gringo... De spelade in ett album 1994 i Abbey Roads studio, på bara 14 dagar.
18 skitfräcka låtar, varav tolv hamnade på bandets enda platta. Kul lite ruffig rock, lite som Rolling Stones i slutet av 70-talet, med allsångstendenser och en skränig kör i bakgrunden. Men det är kanske inte så konstigt om Gringo Starr´s gått de flesta förbi. Skivbolaget gillade - med all rätt - inte namnet och fick dem att byta till Ian Hunter´s Dirty Laundry.
Helt rätt. Ian Hunter den gamle glamrockaren. Med sig i studion hade han den norske keyboardisten och kompisen Casino Steel, ex-basisten i Sex Pistols Glen Matlock och så lite löst folk från UK Subs och en del andra obskyra brittiska halvpunkband.
Dirty Laundry är alltså ingen Ian Hunter-platta om nån trodde det. Tre av låtarna är hans, resten gjorde bandet tillsammans. Men resultatet blev lysande. Så bra att Hunter lockade med delar av bandet till Norge då han efter spelade in The Artful Dodger där, men det tar vi en annan gång, för nu blir det rock!
Okej, det är kanske inte någon djupdykning i musikalisk briljans och bländande hantering av instrument. Men skivan är så laddad med energi att det riktigt bubblar av spelglädje om den. Det är roligt att höra de här låtarna.
Ett band i total frihet, utan några som helst ambitioner och press utifrån. Och faktiskt – för gamla Mott the Hoople-fans finns det all anledning att leta rätt på skivan. Musiken påminner stundtals inte så lite om Motts tidiga år innan de slog igenom.
Det är ta mej faen lite country också*...men det kanske mest beror på Casino Steel, han gillade ju sånt...
Nej, den här skivan tycker jag om. Trots att det är en CD...
Den här plattan har vad jag vet aldrig getts ut på vinyl.
Nr: 32/CD
Har skrivit om skivan en gång tidigare.
* Mott the Hoople gjorde i sin desperation en countryplatta 1971, Wildlife.
Hört talas om Gringo Starr´s All Stars?
Nej, inte Ringo...Gringo... De spelade in ett album 1994 i Abbey Roads studio, på bara 14 dagar.
18 skitfräcka låtar, varav tolv hamnade på bandets enda platta. Kul lite ruffig rock, lite som Rolling Stones i slutet av 70-talet, med allsångstendenser och en skränig kör i bakgrunden. Men det är kanske inte så konstigt om Gringo Starr´s gått de flesta förbi. Skivbolaget gillade - med all rätt - inte namnet och fick dem att byta till Ian Hunter´s Dirty Laundry.
Helt rätt. Ian Hunter den gamle glamrockaren. Med sig i studion hade han den norske keyboardisten och kompisen Casino Steel, ex-basisten i Sex Pistols Glen Matlock och så lite löst folk från UK Subs och en del andra obskyra brittiska halvpunkband.
Dirty Laundry är alltså ingen Ian Hunter-platta om nån trodde det. Tre av låtarna är hans, resten gjorde bandet tillsammans. Men resultatet blev lysande. Så bra att Hunter lockade med delar av bandet till Norge då han efter spelade in The Artful Dodger där, men det tar vi en annan gång, för nu blir det rock!
Okej, det är kanske inte någon djupdykning i musikalisk briljans och bländande hantering av instrument. Men skivan är så laddad med energi att det riktigt bubblar av spelglädje om den. Det är roligt att höra de här låtarna.
Ett band i total frihet, utan några som helst ambitioner och press utifrån. Och faktiskt – för gamla Mott the Hoople-fans finns det all anledning att leta rätt på skivan. Musiken påminner stundtals inte så lite om Motts tidiga år innan de slog igenom.
Det är ta mej faen lite country också*...men det kanske mest beror på Casino Steel, han gillade ju sånt...
Nej, den här skivan tycker jag om. Trots att det är en CD...
Den här plattan har vad jag vet aldrig getts ut på vinyl.
Nr: 32/CD
Har skrivit om skivan en gång tidigare.
* Mott the Hoople gjorde i sin desperation en countryplatta 1971, Wildlife.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar