ACCEPT – I´M A REBEL – 1980
I´m A Rebel trasslade sig in i skivsamlingen på grumliga vägar. Tysk hårdrock från 80-talet är annars inte min grej alls, men den här gången blev det tvunget så.
Häng med här nu. Låten I´m A Rebel skrevs en gång i tiden av George Alexander, som jag upptäckte via psykedeliska 60-talspopbandet Grapefruit, som efter en del efterforskningar visade sig vara den äldre och okända brorsan till George Young, han med Easybeats, och alltså även storebror till Malcolm och Angus.
Att han förblev tämligen okänd berodde på att han aldrig flyttade med när familjen Young emigrerade från Skottland till Australien, utan i stället stack till London och till råga på allt tog sitt förnamn som efternamn. Men Alexander, eller George, höll kontakten med sina yngre Highway-to-hell-syskon på andra sidan jordklotet.
Han ville väl stötta dem i deras ambitioner och skrev I´m A Rebel 1976 och brorsorna tackade inte nej, låten skulle in på AC/DC:s låtlista och nån av deras dåtida skivor, vilken vet jag inte. Men det sägs att när låten spelades in var Bon Scott så packad att bandet efter ett antal misslyckade försök övergav idén.
Hur det gick till när gossarna i Accept fick nys om låten kan jag inte ens gissa. Men de letade några år senare i alla fall upp låten och fick rättigheterna att spela in den.
En sån koppling mellan brittisk psykedelisk 60-talspop och tysk 80-talshårdrock blev naturligtvis alldeles för frestande för att jag skulle låta bli I´m A Rebel-LP:n när den dök upp. Jag slog till lika hastigt som Usain Bolt kommer ur startblocken.
Jag gjorde det trots att mina erfarenheter av pudelrockare som gör covers på gamla klassiker inte är särskilt goda.
Minns med viss skräck Def Leppards version av Mick Ronsons Only After Dark. Eller ännu hemskare Great Whites avrättning av Ian Hunters magiska Once Bitten Twice Shy (Tack Klasse för att du spelade den för mig, men jag mådde inte bra av det).
Men nu var ju I´m A Rebel ingen låt som fanns med på Grapefruits 60-talsskivor, den skrevs flera år efter att bandet splittrats, så där kom både Accept och jag undan.
Och vad tycker jag om I´m A Rebel-LP:n då? Tja, det är ju knappast Accepts främsta album. Men så var den ju bara deras andra skiva och de hade knappt kommit igång.
Men jag kan ju konstatera att Udos röstkapacitet var något extra redan då. Och gitarrsoundet var faktiskt ganska fräckt. Om jag måste välja mellan brittiska, amerikanska eller tyska rockers i läder, då ligger nog tyskarna bäst till ändå.
Nr: 304/2222
I´m A Rebel trasslade sig in i skivsamlingen på grumliga vägar. Tysk hårdrock från 80-talet är annars inte min grej alls, men den här gången blev det tvunget så.
Att han förblev tämligen okänd berodde på att han aldrig flyttade med när familjen Young emigrerade från Skottland till Australien, utan i stället stack till London och till råga på allt tog sitt förnamn som efternamn. Men Alexander, eller George, höll kontakten med sina yngre Highway-to-hell-syskon på andra sidan jordklotet.
Han ville väl stötta dem i deras ambitioner och skrev I´m A Rebel 1976 och brorsorna tackade inte nej, låten skulle in på AC/DC:s låtlista och nån av deras dåtida skivor, vilken vet jag inte. Men det sägs att när låten spelades in var Bon Scott så packad att bandet efter ett antal misslyckade försök övergav idén.
Minns med viss skräck Def Leppards version av Mick Ronsons Only After Dark. Eller ännu hemskare Great Whites avrättning av Ian Hunters magiska Once Bitten Twice Shy (Tack Klasse för att du spelade den för mig, men jag mådde inte bra av det).
Men nu var ju I´m A Rebel ingen låt som fanns med på Grapefruits 60-talsskivor, den skrevs flera år efter att bandet splittrats, så där kom både Accept och jag undan.
Och vad tycker jag om I´m A Rebel-LP:n då? Tja, det är ju knappast Accepts främsta album. Men så var den ju bara deras andra skiva och de hade knappt kommit igång.
Men jag kan ju konstatera att Udos röstkapacitet var något extra redan då. Och gitarrsoundet var faktiskt ganska fräckt. Om jag måste välja mellan brittiska, amerikanska eller tyska rockers i läder, då ligger nog tyskarna bäst till ändå.
Nr: 304/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar