Hetsig, farlig och halvseg

PAUL KELLY & THE DOTS – MANILA - 1982

Vid en första lyssning på Paul Kellys album Manila skulle man kunna tro att han gör ett seriöst försök att tråka ihjäl sina lyssnare. Sju minuter långa Forbidden Street är naturligtvis inte kass, vi snackar ju om en av Australiens allra fräckaste rockers på sin tid.

Okej, suggestivt kanske, men låten bara mal på i samma halvsega tempo och vill liksom inte ta slut.

Men när Clean This House och Alive And Well drar igång inser man att den där inledningen bara var till för att få folk i rätt stämning. Lite avslappnad och skön innan skivan börjar på riktigt.

Clean This House är när jag tänker efter en förbannat bra rocker. Den ska du leta reda på. Men se till att vara i rätt stämning, annars funkar den inte...

Manila från 1982 sägs inte vara nån av Paul Kellys bästa plattor. Det är hans andra, och en uppföljare till hans debut- och succéalbum från året innan, Talk. Som var skitfräck australisk pubrock, minsann. Talk och Manila gjorde han tillsammans med bandet The Dots.

Manila är förresten inspelad i Manila i Filippinerna. Kelly tog med sig hela bandet dit, satte sig i en rökig och svettig inspelningsstudio, fick käken sönderslagen vid ett krogbesök och lyckades till slut få ihop den här skivan.

Bästa, sämsta, eller nåt mitt emellan har just nu ingen betydelse för min del. Skivan har någon slags oförklarlig och märklig dragningskraft på mig just nu. Så nu hamnar den på skivtallriken igen och igen. Jag gillar tydligen det där lite släpiga tempot.

Och ta mej faen om Paul Kelly inte lyckats få in lite Sydostasientempo i musiken också. Det är både hetsigt, farligt och lite halvsegt av den tryckande fuktiga värmen.

Nr: 739/2222