NASH THE SLASH – AND YOU THOUGHT YOU WERE NORMAL - 1982
Idén är egentligen alldeles lysande.
Ta en elviolin och ös på så mycket det går.
Lägg till synthar, keyboards och trummaskiner och skruva upp tempot till max.
Och lägg för säkerhets skull också till skumma texter sjungna genom vocoder eller annan röstförvrängare.
Då får man Nash The Slash, som jag vill påstå är mer innovatör än rockartist. I vilket fall som helst testade han var gränserna gick.
Är det bra då?
Går en skiva som And You Thought You Were Normal från 1982 att lyssna på?
Är det underhållande?
Svaret är både ja och ett nej.
Ja, för att det är så annorlunda. Synthpunk (finns det?) eller electropunk kanske (finns det då?). Eller bara för den där irriterande ilskna elviolinen. Då kan Nash The Slash vara rätt kul att spela. Spännande och intressant, absolut.
Men också ett kraftfullt nej. För nånstans har Nash The Slash redan passerat gränsen (min gräns) för vad som är lyssningsbart.
En låt, kanske två, orkar man med. Men redan i tredje låten på första sidan hamnar Nash The Slash i samma fälla som Sparks, eller ett halvtaskig punkband, ett gäng synthare utan framtidsvisioner. Samma sak upprepas igen och igen.
Det bara mal på i samma maniska tempo i låt efter låt. Nash The Slash blir rätt snabbt tjatig...och faktiskt tråkig att lyssna på det.
Det som händer i början är spännande. Men upprepar man samma sak om och om igen blir det enformigt. Så nej, Nash The Slash och hans album And You Thought You Were Normal ställer jag undan till kommande generationer att förvåna sig över.
Nr: 1858/2000
Idén är egentligen alldeles lysande.
Ta en elviolin och ös på så mycket det går.
Lägg till synthar, keyboards och trummaskiner och skruva upp tempot till max.
Och lägg för säkerhets skull också till skumma texter sjungna genom vocoder eller annan röstförvrängare.
Då får man Nash The Slash, som jag vill påstå är mer innovatör än rockartist. I vilket fall som helst testade han var gränserna gick.
Går en skiva som And You Thought You Were Normal från 1982 att lyssna på?
Är det underhållande?
Svaret är både ja och ett nej.
Ja, för att det är så annorlunda. Synthpunk (finns det?) eller electropunk kanske (finns det då?). Eller bara för den där irriterande ilskna elviolinen. Då kan Nash The Slash vara rätt kul att spela. Spännande och intressant, absolut.
Men också ett kraftfullt nej. För nånstans har Nash The Slash redan passerat gränsen (min gräns) för vad som är lyssningsbart. En låt, kanske två, orkar man med. Men redan i tredje låten på första sidan hamnar Nash The Slash i samma fälla som Sparks, eller ett halvtaskig punkband, ett gäng synthare utan framtidsvisioner. Samma sak upprepas igen och igen.
Det bara mal på i samma maniska tempo i låt efter låt. Nash The Slash blir rätt snabbt tjatig...och faktiskt tråkig att lyssna på det.
Det som händer i början är spännande. Men upprepar man samma sak om och om igen blir det enformigt. Så nej, Nash The Slash och hans album And You Thought You Were Normal ställer jag undan till kommande generationer att förvåna sig över.
Nr: 1858/2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar