JANE – BETWEEN HEAVEN AND HELL - 1977
Först skulle jag vilja jämföra dem lite med Pink Floyd. Jane har en hel del av Darksideofthemoon-soundet. Det går inte att komma ifrån.
Men om man skulle säga detta högt till Floyds egna fans skulle de nog bli irriterade och förnärmade. De har nämligen en liten, liten tendens att såga precis allt som inte låter exakt...
Jane låter definitivt inte exakt som Pink Floyd. De har betydligt mer tysk krautrock över sig än atmosfäriska epos, även om förstasidan består av en enda lång, lång låt på 20 minuter – Between Heaven And Hell.
Men att det är ett mastodontstycke märks knappast, Jane kan konsten att variera sig och tar med sina lyssnare hela vägen från himlen till helvetet.
Kanske skulle man också kunna ställa dem vid sidan av Frank Bornemann och Eloy. Men lite längre till vänster och något snett framför...
Jane är nämligen vassare...även om sångaren Martin Hesse har nästan samma sköna brytning som Bornemann.
Och ganska mycket mer hårdrock. Det är kanske därför skivan ska spelas tokhögt...
Nr: 2026/2222
Between Heaven And Hell är en sån där skiva man får en våldsam lust att spela tokhögt. De fläskiga gitarriffen och det tunga kompet inbjuder till det.
Det här är en skiva med tyska proghjältarna Jane från 1977. Det sägs vara en av deras bästa. Jag vet inte om det är så, men jag kan skriva under på att det är bra grejer.
Först skulle jag vilja jämföra dem lite med Pink Floyd. Jane har en hel del av Darksideofthemoon-soundet. Det går inte att komma ifrån.Men om man skulle säga detta högt till Floyds egna fans skulle de nog bli irriterade och förnärmade. De har nämligen en liten, liten tendens att såga precis allt som inte låter exakt...
Jane låter definitivt inte exakt som Pink Floyd. De har betydligt mer tysk krautrock över sig än atmosfäriska epos, även om förstasidan består av en enda lång, lång låt på 20 minuter – Between Heaven And Hell.
Men att det är ett mastodontstycke märks knappast, Jane kan konsten att variera sig och tar med sina lyssnare hela vägen från himlen till helvetet.
Jane är nämligen vassare...även om sångaren Martin Hesse har nästan samma sköna brytning som Bornemann.
Och ganska mycket mer hårdrock. Det är kanske därför skivan ska spelas tokhögt...
Nr: 2026/2222
Likheten med Eloy kanske kommer från att Manfred Wieczorke är en gammal medlem i Eloy, och 2007 så medverkade även Fritz Randow.
SvaraRaderaJag har inte hört denna platta, men "Fire, Water, Earth and Air" från 1976 tycker jag är bra, så det kanske är värt att kolla in mer av detta band.
/Bosse
Kul, där lärde jag mig nåt nytt. Hade ingen aning om kopplingen till Eloy.
SvaraRaderaJag hade ingen koll på Jane innan jag fick tag på den här skivan. Men jag ska def. leta reda på fler av deras plattor.