KILBURN & THE HIGH ROADS – HANDSOME - 1975
Kilburn & The High Roads lär förmodligen aldrig bli något annat än en parentes i rockhistorien. Men det var här den excentriske Ian Dury började sin karriär, innan han blev new wave- och punkhjälte med The Blockheads och Sex and Drugs and Rock and Roll...
Men om du av en händelse råkar få syn på Kilburn & The High Roads album Handsome tycker jag du ska slå till. Skivan är från 1975, och har du tur kanske du får tag i en pressning på legendariska Dawn Records.
Inte för att det har nån betydelse, skivan låter precis lika konstig oavsett tidig eller sen pressning, men ska det vara nördigt så ska det...
Konstig är förresten helt rätt ord. 1975 var före punk och new wave. Det är alltså inte punk...eller new wave. Det är nånting som kanske skulle kunna vara på väg åt det hållet.
Men mest har nog Ian Durys musik sina rötter i den brittiska pubrocken, Mickey Jupp och de där...
Men egot Dury nöjde sig naturligtvis inte med det det. Skivan är dessutom kryddad med väldigt mycket ironisk humor, vaudevillemusik, 50-talsrock och jazz.
Att lyssna på den här LP:n är lite som en teaterföreställning där man inte har en aning om hur det ska sluta.
Kilburn & The High Roads är en rolig skiva att plocka fram emellanåt. Det låter inte som något annat...
Nr: 2032/2222
Kilburn & The High Roads lär förmodligen aldrig bli något annat än en parentes i rockhistorien. Men det var här den excentriske Ian Dury började sin karriär, innan han blev new wave- och punkhjälte med The Blockheads och Sex and Drugs and Rock and Roll...
Inte för att det har nån betydelse, skivan låter precis lika konstig oavsett tidig eller sen pressning, men ska det vara nördigt så ska det...Det är bandets första LP...och näst sista. Kilburn & The High Roads blev inte särskilt långlivat.
Konstig är förresten helt rätt ord. 1975 var före punk och new wave. Det är alltså inte punk...eller new wave. Det är nånting som kanske skulle kunna vara på väg åt det hållet.
Men mest har nog Ian Durys musik sina rötter i den brittiska pubrocken, Mickey Jupp och de där...
Att lyssna på den här LP:n är lite som en teaterföreställning där man inte har en aning om hur det ska sluta.
Kilburn & The High Roads är en rolig skiva att plocka fram emellanåt. Det låter inte som något annat...
Nr: 2032/2222
Har aldrig hört talas om gruppen eller plattan, men jag får lite Zappa-vibbar av din beskrivning. Men det kanske inte alls stämmer?
SvaraRaderaNej, nej, inte alls. Zappa är nåt helt annat. Men din koppling är efter min text inte fel alls, ser jag nu. Jag var nog lite otydlig.
SvaraRaderaIan Dury är mer pubrock och gladjazz och cirkusmusik. Kilburn ligger inte så långt ifrån Blockheads egentligen. 1975 var det här väldigt udda.
Själv har jag alltid tyckt att Dury var lite överskattad. Jag har "New boots & panties" och "Do it yourself" i samlingen, och ingen av dem är väl nån större favorit. Men på nåt vis är Ian Dury ändå fascinerande eftersom han var en sån udda figur. Han såg ut och lät som en karaktär ur någon Dickens-roman, och så gjorde han den där märkliga blandningen av new wave, funkinfluerade grooves, music hall och ett stänk 50-talsrock. Onekligen en spännande och märklig figur ur den brittiska rockhistorien, även om jag som sagt aldrig tyckt att skivorna är så där jättebra.
SvaraRadera