PINK FLOYD – MORE – 1969
Jag har aldrig sett filmen More. Den där franska hippiefilmen Pink Floyd gjorde musiken till. Jag känner förresten ingen som sett den. Borde man det?
Men tydligen går det att få tag på den utan något större krångel. Den går att beställa på Internet. Om nu någon till äventyrs skulle vara intresserad.
More är inget av det man förväntar sig.
Det är INTE Spacerock - Den följer inte alls i samma spår som gruppens tidigare album, The Pipers at the Gates of Dawn och A Saucerful of Secrets.
Men det är inte heller något av det som skulle komma senare.
More är väldigt annorlunda, för att inte säga unik för att vara en Pink Floyd-skiva.
Jag vill påstå att här ligger Pink Floyd närmare den amerikanska psykedeliska rocken än på något annat album de gjorde. Dessutom anar jag att de någonstans inspirerats lite av brittisk folkrock, för så låter det på vissa ställen, Green is the Colour till exempel.
Det finns två riktigt skitdåliga metalprylar på albumet, The Nile Song och Ibiza Bar. Där vete fan vad Waters tänkte på. Det är möjligt att det passade in i filmen, men de funkar inte på skivan. En spacerocklåt finns det också, Quicksilver, lika usel den. Men resten av de tretton spåren är bra.
Jag gillar Cirrus Minor och Cymbaline, det är väldigt mycket amerikansk västkust 1967 över dem.
Lite spännande också att Pink Floyd fick göra filmmusik så tidigt som 1969. Det visar väl på hur etablerat bandet redan hunnit bli i slutet av 60-talet.
Nr: 1485/2222
Den nedre bilden är hämtad från baksidan av skivkonvolutet.
Jag har aldrig sett filmen More. Den där franska hippiefilmen Pink Floyd gjorde musiken till. Jag känner förresten ingen som sett den. Borde man det?
More är inget av det man förväntar sig.
Det är INTE Spacerock - Den följer inte alls i samma spår som gruppens tidigare album, The Pipers at the Gates of Dawn och A Saucerful of Secrets.
Men det är inte heller något av det som skulle komma senare.
More är väldigt annorlunda, för att inte säga unik för att vara en Pink Floyd-skiva.
Det finns två riktigt skitdåliga metalprylar på albumet, The Nile Song och Ibiza Bar. Där vete fan vad Waters tänkte på. Det är möjligt att det passade in i filmen, men de funkar inte på skivan. En spacerocklåt finns det också, Quicksilver, lika usel den. Men resten av de tretton spåren är bra.
Jag gillar Cirrus Minor och Cymbaline, det är väldigt mycket amerikansk västkust 1967 över dem.
Lite spännande också att Pink Floyd fick göra filmmusik så tidigt som 1969. Det visar väl på hur etablerat bandet redan hunnit bli i slutet av 60-talet.
Nr: 1485/2222
Den nedre bilden är hämtad från baksidan av skivkonvolutet.
Jag har sett More, den är inte speciellt bra. Det var förstås plattan som gjort mig nyfiken på den, men jag föredrar utan tvekan soundtracket framför filmen.
SvaraRaderaHåller med om att det är en blandad platta, men till skillnad mot dig tycker jag metallåtarna är ganska bra och ösiga. Metal innan metalen var uppfunnen, och helt annorlunda än något PF tidigare eller senare gjorde. Green is the colour och Cirrus Minor är två fina låtar.
tycker filmen är helt ok...
SvaraRaderaen av dom tidigaste fimerna att visa missbrukets baksida.....du få gärna låna den av mig olle...klasse....har även obscrured by clouds
Kanon! Å NU känner jag en som sett filmen!
SvaraRadera