ANALOGY – ANALOGY – 1972
Tydligen ansågs den här LP:n något daterad när den kom 1972. Den värsta psykedeliska popvågen hade ju då gått över. Men det behöver ju inte jag bry mig ett dugg om över 40 år senare. Tyska Analogys enda LP är lysande. Och den avklädda sångerskan Jutta Nienhaus kan sjunga också.
I originalpress är den här LP:n en av de allra dyraste och mest eftertraktade popskivorna i Tyskland. Detta för att skivan aldrig släpptes i Tyskland, utan bara i en mindre upplaga på andra sidan Alperna, i Italien*.
Det är därför många tror att Analogy var ett italienskt band, andra menar att de kom från Schweiz. Men gruppen var tysk, de höll dock till i Italien, där de också spelade in skivan. Nog om detta.
Jag gillar verkligen den här LP:n, som blev gruppens enda**. Jag kan dock inte påstå att Analogy på något sätt skulle vara banbrytande eller nyskapande i den psykedeliska genren. Det var de som sagt lite för sent ute för.
Men de hade verkligen lyssnat in sig på det som gällde, hämtade säkert inspiration både från amerikanska västkusten, den brittiska musikscenen och givetvis Tyskland och Italien.
Det gör att Analogy ändå lyckades skapa något helt eget och unikt. Jo, det finns Jefferson Airplaneska spår i musiken, men den andas också europeisk progressiv rock (jämför gärna tex med franska Cathrine Ribeiro+Alpes) och faktiskt en gnutta krautrock också. En sån kombination kan man ju aldrig få för mycket av, eller hur?
Behöver jag säga att skivan är mycket underhållande och dessutom med fördel kan spelas på mycket hög ljudnivå utan att bli jobbig. Rekommenderas starkt!
Nr: 1182/2222
* Original-LP:n innehöll en affisch med hela bandet nakna. Med den kvar i fint skick går ett välvårdat album på (enligt The Cosmic Price Guide) närmare 30.000 kronor.
** På 90-talet släpptes på CD en tidigare outgiven studioinspelning samt en obligatorisk liveplatta.
Tydligen ansågs den här LP:n något daterad när den kom 1972. Den värsta psykedeliska popvågen hade ju då gått över. Men det behöver ju inte jag bry mig ett dugg om över 40 år senare. Tyska Analogys enda LP är lysande. Och den avklädda sångerskan Jutta Nienhaus kan sjunga också.
I originalpress är den här LP:n en av de allra dyraste och mest eftertraktade popskivorna i Tyskland. Detta för att skivan aldrig släpptes i Tyskland, utan bara i en mindre upplaga på andra sidan Alperna, i Italien*.
Det är därför många tror att Analogy var ett italienskt band, andra menar att de kom från Schweiz. Men gruppen var tysk, de höll dock till i Italien, där de också spelade in skivan. Nog om detta.
Jag gillar verkligen den här LP:n, som blev gruppens enda**. Jag kan dock inte påstå att Analogy på något sätt skulle vara banbrytande eller nyskapande i den psykedeliska genren. Det var de som sagt lite för sent ute för.
Men de hade verkligen lyssnat in sig på det som gällde, hämtade säkert inspiration både från amerikanska västkusten, den brittiska musikscenen och givetvis Tyskland och Italien.
Det gör att Analogy ändå lyckades skapa något helt eget och unikt. Jo, det finns Jefferson Airplaneska spår i musiken, men den andas också europeisk progressiv rock (jämför gärna tex med franska Cathrine Ribeiro+Alpes) och faktiskt en gnutta krautrock också. En sån kombination kan man ju aldrig få för mycket av, eller hur?
Behöver jag säga att skivan är mycket underhållande och dessutom med fördel kan spelas på mycket hög ljudnivå utan att bli jobbig. Rekommenderas starkt!
Nr: 1182/2222
* Original-LP:n innehöll en affisch med hela bandet nakna. Med den kvar i fint skick går ett välvårdat album på (enligt The Cosmic Price Guide) närmare 30.000 kronor.
** På 90-talet släpptes på CD en tidigare outgiven studioinspelning samt en obligatorisk liveplatta.
Jag skulle nog vilja påstå att detta är den högst betalda krautrockvinyl på marknaden Singeln som finns med olika B-sidor är också rekorddyr.
SvaraRaderaMartin Thurn född 1950 i Bonn, där han bildade sitt första band,är genomgående primus motor. Började plugga i Varese1968 och spelade ihop med sin tjej Jutta Nienhaus som "Jutta & Martin.
Man startade bandet"Sons of Giove." I stort sett bytte man bara namn till "The Joice" våren 1970. Mitten av 1971 spelades en singel in," God´s own land/Hey Joe", dålig ljudupptagning fick kasseras.
Senare samma sommar spelades singeln "Sold Out/God`s own land" in. Gruppnamnet på denna var felstavat så man tog den enklaste vägen och kallade sig Yoice.
Maj 1972 spelades Analogy in i Milano. Eftersom gruppen tyckte att detta var skivans viktigaste spår tog man även detta som gruppnamn. Basisten Mauro Rattaggi hade ryckt in i lumpen, därför döljer man honom under det märkliga blå stråket över hela framsidan. Skivan började säljas redan i Juni, hur litet antal som pressats har jag tyvärr aldrig lyckats få fram.
Efter mer än 400 spelningar med Analogy och ännu ett misslyckat försök att spela in en skiva 1974, drog Jutta och Martin till London och startade gruppen Earthbound. Önskar man höra allt finns ett boxset kallat "Analogy/Earthbound- The Complete Works".
Stort tack. Det är inlägg som dina som verkligen berikar den här bloggen.
Radera