Kronan på XTC-verket

Jag har redan skrivit om den här skivan, för ett år sedan ungefär. Men då handlade det om CD-skivan. Nu har jag fått tag på den betydligt ovanligare vinyldubbeln. Därför finns det all anledning att skriva om Nonsuch igen...

XTC – NONSUCH – 1993

Den här plattan släpper jag inte från mig i första taget. Jag är alldeles mållös. XTC gjorde det igen. Nonsuch är ett litet mästerverk, kanske kronan på hela XTC:s samlade skivproduktion*.

Det är hela 17 låtar på albumet. Men det är 17 fantastiska pop-pärlor. Här finns Beatles, Beach Boys och allt annat där mellan. Här finns den smarta och väl avvägda popmusiken från Skylarking. Här finns spelglädjen, psykedelian och humorn från The Dukes Of Stratosphear och Oranges And Lemons.

Nonsuch är en sån där skiva det inte går att sluta lyssna på. Man vill höra låtarna igen och igen. Och när den är slut känns det som världen just blivit lite fattigare...men väldigt mycket rikare när man trycker på startknappen igen.

Jag skulle kunna räkna upp varenda låt på skivan trots att detta inte är nån hitlistepop. Alla är välgjorda och lätta att ta till sig. Det är lättsmält popmusik, men ändå så konstnärligt och läckert gjort. Jag ställer mig upp och applåderar!

Nr: 1680/2222

* En samlad kritikerkår hävdar att Skylarking är XTC:s bästa album. Men i jämförelse med Nonsuch tycker jag den är rätt tråkig...