EARTH & FIRE – TO THE WORLD OF THE FUTURE – 1975
Ett lysande album av ett band på väg från progrock till pop och schlager. To The World Of The Future är en LP som både gamla progrockare och popfantaster skulle kunna tycka bra om. Earth & Fire har här hittat en balans mellan gammalt och nytt som är förförande läckert.
Holländska Earth & Fire hade tre högoktaniga progrockalbum bakom sig när de efter två års tystnad efter den legendariska Atlantis-LP:n spelade in den här skivan.
Att gruppen under de två åren anpassat sig till 70-talets popmall är tydlig, säkert hade också ABBA:s schlagerfestivalseger i Brighton en del med det att göra.
Men Earth & Fire lämnade inte den progressiva rocken med omedelbar verkan, utan gick en medelväg. Här används både synthar och en rad välkända effekter som alla som nån gång lyssnat på mainstreampop från 70-talet borde känna igen.
Men bandet slängde inte ut mellotronen, den finns där men mer sparsamt. Strukturen på låtarna (flertalet är långa) andas dessutom fortfarande mer prog än pop.
Ett tydligt exempel är tveklöst inledande To The World Of The Future, ett tio minuter långt epos som är både vackert, spännande...och schlager...
Denna märkliga mix blir trots att den låter osannolik faktiskt riktigt skön att lyssna på. Jag har flera favoritspår, men vill förutom titelspåret särskilt nämna instrumentala The Seagull Flies och Only Time Will Tell.
Earth & Fire släppte efter To The World Of Future ytterligare en rad album i samma stil, bland annat ett album på Bert Karlssons Mariann Records (Reality Fills Fantasy). Men på inget av dem lyckades de så väl förena pop med prog som på To The World Of The Future. Rekommenderas!
Nr: 826/2222
Ett lysande album av ett band på väg från progrock till pop och schlager. To The World Of The Future är en LP som både gamla progrockare och popfantaster skulle kunna tycka bra om. Earth & Fire har här hittat en balans mellan gammalt och nytt som är förförande läckert.
Att gruppen under de två åren anpassat sig till 70-talets popmall är tydlig, säkert hade också ABBA:s schlagerfestivalseger i Brighton en del med det att göra.
Men bandet slängde inte ut mellotronen, den finns där men mer sparsamt. Strukturen på låtarna (flertalet är långa) andas dessutom fortfarande mer prog än pop.
Ett tydligt exempel är tveklöst inledande To The World Of The Future, ett tio minuter långt epos som är både vackert, spännande...och schlager...
Denna märkliga mix blir trots att den låter osannolik faktiskt riktigt skön att lyssna på. Jag har flera favoritspår, men vill förutom titelspåret särskilt nämna instrumentala The Seagull Flies och Only Time Will Tell.
Nr: 826/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar