BULLFROG – HIGH IN SPIRITS – 1977
Bullfrogs första LP tyckte jag bara var så där. Egentligen bara vanlig hårdrock med inslag av kraut, progg. High In Spirits, tyskarnas tvåa, tycker jag bättre om, trots att det knappast handlar om krautrock här heller.
Men på den här skivan tog de steget närmare symfonisk, melodiös hård rock, det passade nog Bullfrog bättre. High In Spirits är både avkopplande och underhållande, framför allt har Bullfrog här hittat en rad riktigt starka melodier.
Det gör att skivan blir ganska rolig att lyssna på samtidigt som det finns ett visst mått av spänning. Bullfrog känns trots sin inriktning som ett ganska oberäkneligt band, vilket givetvis är kul.
Det skulle i och för sig vara enkelt att nu placera Bullfrog i samma fack som Asia, Boston och till och med Genesis senare verk.
Men det är nog att gå för långt. High In Spirits är trots allt en 70-talare och en tysk inspelning. Soundet är ruffigare och mer opolerat än vad tidigare nämnda skulle lyckas åstadkomma på 80-talet.
Nej, jag gillar den där lite stökiga orgeln, sångaren som påminner om Rod Stewart under hans tid i Faces och nästan alla låtarna på skivan. Men krautrock är det som sagt inte.
Nr: 822/2222
Bullfrogs första LP tyckte jag bara var så där. Egentligen bara vanlig hårdrock med inslag av kraut, progg. High In Spirits, tyskarnas tvåa, tycker jag bättre om, trots att det knappast handlar om krautrock här heller.
Men på den här skivan tog de steget närmare symfonisk, melodiös hård rock, det passade nog Bullfrog bättre. High In Spirits är både avkopplande och underhållande, framför allt har Bullfrog här hittat en rad riktigt starka melodier.
Det gör att skivan blir ganska rolig att lyssna på samtidigt som det finns ett visst mått av spänning. Bullfrog känns trots sin inriktning som ett ganska oberäkneligt band, vilket givetvis är kul.
Det skulle i och för sig vara enkelt att nu placera Bullfrog i samma fack som Asia, Boston och till och med Genesis senare verk.
Men det är nog att gå för långt. High In Spirits är trots allt en 70-talare och en tysk inspelning. Soundet är ruffigare och mer opolerat än vad tidigare nämnda skulle lyckas åstadkomma på 80-talet.
Nej, jag gillar den där lite stökiga orgeln, sångaren som påminner om Rod Stewart under hans tid i Faces och nästan alla låtarna på skivan. Men krautrock är det som sagt inte.
Nr: 822/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar