Dzyans fascinerande värld

DZYAN – DZYAN – 1972

På de två sista skivor Dzyan spelade in blev musiken allt mer avancerad. Den här första plattan med denna tyska grupp sägs vara den mest lättillgängliga och rockorienterade.
Fan vet, det handlar ändå om experimentell avantgardistisk jazzrock med rötterna i kraut och elektronica.

Men att det är ett fascinerande album kan jag skriva under på. Inspelningen lär från början varit ett experiment och stora delar sägs ha uppkommit ur instrumentala jazzsessioner. Resultatet blev trots det imponerande.

Dzyan drar sig inte för att ta till kraftfulla effekter, dova basgångar som får högtalarna att skaka. De är inte heller främmande för att använda sig av tystnaden som ljudeffekt, ibland så extrem som att ett knaster på skivan skulle kunna uppfattas som en del i musiken, vilket det kanske är, jag vet inte.

Därmed sagt att Dzyan knappast går att lyssna på på ett sönderspelat gammalt vinylex, en knasterfri LP eller möjligtvis CD är nog att föredra.

Dzyan kan säkert jämföras både med de brittiska banden från canterburyscenen, andra som skrivit om skivan har jämfört den med Soft Machines tidiga album.

Jag vill gärna också dra in spacerock, electronica och tyska band som Embryo och Guru Guru i sammanhanget, även om Dzyan nog får anses vara extremare än så.

I vilket fall som helst är Dzyan debutplatta synnerligen underhållande för den som gärna tittar över kanten och vill ha något helt annorlunda och fritt från konventioner i sina högtalare.

Jag kan utlova en mycket märklig upplevelse, men jag kan verkligen inte garantera att alla gillar det här.

På de ytterligare två album Dzyan spelade in på 70-talet minskades grupp ner från fem till tre medlemmar, varav bara en från originalsättningen, och letade sig ännu längre ut i krautrockens eget kosmos med hjälp av psykedelia och världsmusik. De skivorna är betydligt mer extrema än debutskivan...

Nr: 1332/2222