BJÖRN AFZELIUS – FÖR KUNG OCH FOSTERLAND – 1976
För kung och fosterland är en av de där legendariska svenska proggskivorna från 70-talet. Det hänger inte bara på Björn Afzelius texter, i bakgrunden fanns också en av Sveriges då allra främsta bluesgitarrister, Fjellis Fjellström, vars närvaro gjorde För kung och fosterland till en av de bästa rockplattor som gavs ut under mitten 70-talet. Aftonbladet utsåg skivan till Årets platta.
Inledningen med gitarrtunga Du är aldrig ensam placerade För kung och fosterland både som en rykande het rockplatta och en av den tidens fräckaste proggskivor.
Afzelius texter på den här LP:n är dock inte lika finstämd som senare saker, det är mer rakt på. I låtar som Du är aldrig ensam, Ulf Brännare, Doktor Hjälplös och Strejkmöte är ingen tvekan om vem som är den onde eller den gode.
Därför känns det inte alls fel att jämföra För kung och fosterland med Nationalteaterns klassiker Livet är en fest, Barn av vår tid och Rövarkungens ö vars like den absolut är.
Björn Afzelius känsla för det subtila och känslosamma finns här också, men inte lika uttalat. Jag tycker man kan ana lite av det som skulle brisera på Innan tystnaden redan här, i låtar som Fröken Julie och titelspåret För kung och fosterland.
Men det är som rockplatta För kung och fosterland ska kommas ihåg. Där står den sig fortfarande som en av de främsta svenska proggskivor som spelats in.
Nr: 469/2222
För kung och fosterland är en av de där legendariska svenska proggskivorna från 70-talet. Det hänger inte bara på Björn Afzelius texter, i bakgrunden fanns också en av Sveriges då allra främsta bluesgitarrister, Fjellis Fjellström, vars närvaro gjorde För kung och fosterland till en av de bästa rockplattor som gavs ut under mitten 70-talet. Aftonbladet utsåg skivan till Årets platta.
Afzelius texter på den här LP:n är dock inte lika finstämd som senare saker, det är mer rakt på. I låtar som Du är aldrig ensam, Ulf Brännare, Doktor Hjälplös och Strejkmöte är ingen tvekan om vem som är den onde eller den gode.
Men det är som rockplatta För kung och fosterland ska kommas ihåg. Där står den sig fortfarande som en av de främsta svenska proggskivor som spelats in.
Nr: 469/2222
"Men partiet ska komma då bönderna tröttnar på att få utkämpa kungarnas krig... då de vänder sig mot sina egna tyranner, och då blir det tal om en helt annan strid..." Vi väntar, Björn, vi väntar...
SvaraRaderaNä, jag tycker inte den här skivan är lika bra som Nationalteaterns skivor. Och det har mer med texterna än med musiken att göra, även om jag i och för sig är väldigt svag för de tidiga Nationalteatern-skivorna där kompet nätt och jämt hänger ihop. Har svårt för det där trosvissa, vare sig det är Frälsningsarmén eller Fria Proteatern, även om jag på sätt och vis kan förstå attraktionen. Men det räcker tydligen inte att gestalta problemställningen, det måste komma en enkel lösning i slutet också. Eller som han själv skrev som kommentar till texten ovan: "Schackspelet som bild av klassamhället - tacksam och lättbegriplig". Alltför lättbegriplig...
Men musiken på "För kung och fosterland", och hans tidiga skivor överhuvudtaget, är inte dum. Försök till mer poetiska texter, som "Fröken Julie", klarar jag av. Men jag sträcker mig efter skämskudden alldeles för ofta för att det någonsin ska kännas lockande att sätta på en Afzelius-skiva. Tyvärr, på sätt och vis.
Jag håller faktiskt med dig (igen). Det var förmodligen att ta i för mycket när jag jämförde med Nationalteatern, som var mer "praktiska" medan Afzelius var teoretiker och romantiker.
RaderaMen jag gillar fortfarande Afzelius skivor fram till Johnny Boy, sen gick han en väg jag inte riktigt kunde komma överens med. Skivorna efter den har jag rensat ut ur samlingen.
"nätt och jämNt", ska det naturligtvis vara...
RaderaMen det är som rockplatta För kung och fosterland ska kommas ihåg. Där står den sig fortfarande som en av de främsta svenska proggskivor som spelats in.
SvaraRaderaKan inte annat än hålla med dej/ Pelle