ROY ORBISON – MYSTERY GIRL – 1989
Roy Orbison var i början av 60-talet en av många amerikanska 60-talsstjärnor och gjorde en lång rad album. Men sin allra största triumf fick han aldrig uppleva. Han dog bara ett par månader innan Mystery Girl släpptes 1989.
I rockens barndom, i början av 60-talet, fanns Roy Orbison med bland superstjärnor som Elvis, Carl Perkins och Johnny Cash. Sen glömdes han bort.
Men i mitten av 1980-talet blev Roy Orbisons musik helt plötsligt populär igen.
När David Lynch använde hans gamla hitlåt In Dreams i en av sina filmer vaknade intresset för den gamle rockkungen på nytt, vilket Orbison inte var sen att utnyttja. Han spelade in en LP med nyinspelningar av sina gamla låtar, vilket in sin tur ledde till att Tom Petty, Jeff Lynne, George Harrison och Bob Dylan ”upptäckte” honom och erbjöd honom plats i Traveling Wilburys.
Helt plötsligt var Roy Orbison tillbaka igen. LP:n Mystery Girl kom till under den där hektiska Traveling Wilburys-tiden. Jeff Lynne hjälpte till med produktionen på ett par av spåren, vilket inte går att ta miste på.
Men på Mystery Girl handlade det inte om att damma av några gamla original, det var nya låtar.
Och eftersom alla gillade Roy Orbison i slutet av 80-talet hade han ett lysande låtmaterial att jobba med.
Han fick låtar av Bono i U2, Elvis Costello, Albert Hammond, Tom Petty, T-Bone Burnette och givetvis Jeff Lynne. Resultatet blev därefter, en kanonplatta som många påstår blev Orbisons allra bästa.
Den stora hitlåten blev You Got It, som jag tror de flesta som var med i slutet av 80-talet har någon slags relation till. Men skivans stora höjdare är ändå Bonos bidrag, She´s A Mystery To Me, en rent av bländande popsång.
Sin största framgång fick Roy Orbison själv aldrig uppleva, LP:n gavs ut strax efter hans död. Men det var ett snyggt avsked från en gammal 60-talsrocker.
Nr: 645/2222
Roy Orbison var i början av 60-talet en av många amerikanska 60-talsstjärnor och gjorde en lång rad album. Men sin allra största triumf fick han aldrig uppleva. Han dog bara ett par månader innan Mystery Girl släpptes 1989.
När David Lynch använde hans gamla hitlåt In Dreams i en av sina filmer vaknade intresset för den gamle rockkungen på nytt, vilket Orbison inte var sen att utnyttja. Han spelade in en LP med nyinspelningar av sina gamla låtar, vilket in sin tur ledde till att Tom Petty, Jeff Lynne, George Harrison och Bob Dylan ”upptäckte” honom och erbjöd honom plats i Traveling Wilburys.
Helt plötsligt var Roy Orbison tillbaka igen. LP:n Mystery Girl kom till under den där hektiska Traveling Wilburys-tiden. Jeff Lynne hjälpte till med produktionen på ett par av spåren, vilket inte går att ta miste på.
Han fick låtar av Bono i U2, Elvis Costello, Albert Hammond, Tom Petty, T-Bone Burnette och givetvis Jeff Lynne. Resultatet blev därefter, en kanonplatta som många påstår blev Orbisons allra bästa.
Den stora hitlåten blev You Got It, som jag tror de flesta som var med i slutet av 80-talet har någon slags relation till. Men skivans stora höjdare är ändå Bonos bidrag, She´s A Mystery To Me, en rent av bländande popsång.
Sin största framgång fick Roy Orbison själv aldrig uppleva, LP:n gavs ut strax efter hans död. Men det var ett snyggt avsked från en gammal 60-talsrocker.
Nr: 645/2222
Du beskriver Roy Orbison som en 60-talsartist. Du har visserligen rätt i att det var i början av 60-talet han utvecklade den stil han i huvudsak är ihågkommen för, och fick stora hits med låtar som t. ex. "Only the lonely", "Running scared" och "In dreams". Men Orbison inledde sin karriär redan i mitten av 50-talet, då han spelade in en del rockabilly-betonat material för Sun Records. De tidiga rockabilly-låtarna är inte alls dumma, och det är knappast någon tillfällighet att The Cramps valde att göra en cover på Orbisons "Domino".
SvaraRaderaVilken röst! Running Scared, absolut en av tidernas bästa!
SvaraRadera