Tonio K:s irriterande Amerika

TONIO K – AMERIKA – 1980

Redan efter första spåret, av någon anledning en punklåt – One Big Happy Family – skulle jag kunna tänka mig att gå ut i skogen och bara må dåligt.

Det är inte nån särskilt bra punklåt, men det är inte därför. Amerika är en så ohyggligt negativ och elak skiva att man mår illa. Tonio K så cyniskt och irriterande att det blir fysiskt jobbigt att lyssna.

Men Amerika är en bra rockplatta, tro inget annat. Det är Tonio K:s andra album. Den är precis lika uppskakande som debutskivan från 1978, Life in the Foodchain, som hör till mina favoritplattor när det gäller amerikansk new wave, powerpop.

De band som lyckats följa upp lyckade skivsläpp, framför allt debutskivor, är lätt räknade. Men Tonio K klarar det. Kanske för att gruppens sound skiljer sig en hel del från de flesta andra powerpopband.

De nöjde sig inte med att leta inspiration bara hos de brittiska beatpopbanden från 60-talet, som de flesta andra gjorde, The Knack till exempel.

Nej, Tonio K vävde in både västkustrock, punk och en hel del traditionell folkmusik i sina låtar också. Det gör deras musik spännande. Amerika är en sån där skiva, som när man hört den första gången, bara måste spela igen.

Men det går inte att undvika att det kliar över hela kroppen och man seriöst börjar fundera på att sälja av både skivspelare och förstärkare. Men det är väl precis så rockmusik ska fungera.

Nr: 1728/2222