Dio kunde inte ersätta Ozzy

BLACK SABBATH – MOB RULES – 1981

Andra studioplattan Sabbath gjorde med Ronnie James Dio som frontman. Skillnaden mot föregångaren Heaven And Hell är marginell. Dios tid i Sabbath ska nog främst kommas ihåg för liveplattan Live Evil. Mob Rules förstärker bara Sabbaths placering under 80-talet i facket för vanliga, ordinära metalband.

Men Sabbath var inget vanligt metalband. Sabbath var DET metalbandet. Men det var på 70-talet, och med Ozzy bakom sångmicken. Dio gjorde allt rätt, men ersätta Ozzy kunde han inte. Det hade ingen klarat. Hans period i Sabbath är dock på långa vägar inte den värsta, vill påminna om det där katastrofala inhoppet av Ian Gillan och hemska Born Again. Mob Rules är i en helt annan klass.

Men för mig är detta, oavsett vilket, en tämligen alldaglig metalplatta. Tonen är visserligen hög och gitarrerna ylar, tempot är stundtals våldsamt. Men inget av det var nytt 1981. Såna här grejer hade Rainbow och flera andra gjort långt innan Dios Sabbath gav sig in i branschen.

Bästa spåret är tveklöst titellåten The Mob Rules, den svider i skinnet. Episka The Sigh Of The Southern Cross gillar jag också. Felet med den här LP:n – till skillnad från Heaven And Hell – är att det dessvärre finns ett par ganska risiga spår. Tänker då närmast på pinsamma E5150 och avslutningen med ”balladen” Falling Off The Edge samt fruktansvärt tråkiga Over And Over.

Nr: 239/2222