Eagles som laglösa

EAGLES – DESPERADO – 1973

Eagles album Desperado är en av mina få favoritplattor med Eagles. Den går att plocka fram nästan när som helst och är oftast alltid sjysst att lyssna på. Men jag vet att alla inte tycker så. De kanske har rätt.

För själva idén är egentligen ganska fånig till och med för mitten av 70-talet. Klä ut sig till cowboys, döpa skivan till Desperado och sen köra någon slags vilda västern-story om Bill Dolin och Bill Dalton, två westernskurkar som naturligtvis blir avrättade i slutet. För säkerhets skull öser Eagles på med så mycket banjospel det bara går. Öh. Ja, det är nog rätt krystat.

Men ändå gillar jag Desperado. Den har någon slags uppgiven och melankolisk ton som jag fastnar för.

Det cyniska och bittra budskapet är givet – allt går åt helvete hur man än försöker. Sen är en del av låtarna i min smak. Tequila Sunrise är självklart hyfsat bra.

Även om banjoskramlet på båda delarna av Doolin Dalton är lite för mycket, är de också favoriter.

Sen tycker jag i motsats till många andra att Twenty One en kul liten poplåt. Men skivans bästa spår är Out of Control. Där överraskar Eagles och rockar igång med fullt utblås. Det är nog enda gången vad jag vet före Joe Walsh.

Så om någon frågar mig om Desperado är en av Eagles bästa, då svarar jag tveklöst ja.

Nr: 58/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.