IAN HUNTER – IAN HUNTER – 1975
Känslan var enorm när Ian Hunter släppte sin första soloskiva. Äntligen något nytt från den ende och störste av dem alla. Den lyssnade vi sönder och analyserade ingående och lärde oss texterna och varenda frasering.
Jo, den var bra, kom vi överens om. Men nej, det var inte Mott the Hoople. Inget kunde vara som Mott the Hoople.
När Mott the Hoople splittrades inträdde någon slags apati. Vad skulle vi nu se fram emot. Vi som hela tiden väntade på något nytt från världens bästa glamrockgrupp.
När skivan Mott kom höll man hårt i den och ville inte släppa den ifrån sig. När The Hoople dök upp i skivaffärerna fattade vi knappt att det var sant.
För att inte tala om den där magiska liveplattan, men ärligt talat lite snåla, från 1974. Ian Hunter var gud på den tiden och hans cockneyengelska var det enda man ville lära sig och texterna de kunde vi utantill.
Så här drygt 40 år senare kan jag konstatera att Ian Hunters solodebut fortfarande är en favorit. Den innehöll ett par nummer utöver det vanliga.
Balladen It Ain´t Easy When You Fall, I Get So Excited och tungt rockiga Once Bitten Twice Shy är låtar som jag fortfarande får vällustiga rysningar av.
Jag kan, till min egen förvåning, fortfarande texterna utantill. Så nog var Mott the Hoople – och Ian Hunter – störst, på den tiden.
Nr: 19/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (länk), men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Känslan var enorm när Ian Hunter släppte sin första soloskiva. Äntligen något nytt från den ende och störste av dem alla. Den lyssnade vi sönder och analyserade ingående och lärde oss texterna och varenda frasering.
När skivan Mott kom höll man hårt i den och ville inte släppa den ifrån sig. När The Hoople dök upp i skivaffärerna fattade vi knappt att det var sant.
För att inte tala om den där magiska liveplattan, men ärligt talat lite snåla, från 1974. Ian Hunter var gud på den tiden och hans cockneyengelska var det enda man ville lära sig och texterna de kunde vi utantill.
Balladen It Ain´t Easy When You Fall, I Get So Excited och tungt rockiga Once Bitten Twice Shy är låtar som jag fortfarande får vällustiga rysningar av.
Jag kan, till min egen förvåning, fortfarande texterna utantill. Så nog var Mott the Hoople – och Ian Hunter – störst, på den tiden.
Nr: 19/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare (länk), men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar