J Geils svar på Let It Bleed

J GEILS BAND – MONKEY ISLAND – 1977

Denna mycket annorlunda J Geils-platta blev den sista av bandets skivor som anlände till min samling. Orsaken till det var ett tämligen tvivelaktigt rykte. Det finns nämligen ganska många som påstår att Monkey Island är ett av de svagare korten i J Geils-leken.

När jag nu lagt vantarna på skivan anmäler jag avvikande åsikt. Jag gillar den här LP:n. Den är vansinnigt rolig. Men jag håller med om att den är annorlunda jämfört med J Geils Bands andra album.

Det här är en cool platta, med sköna rytmer, nästan lite souligt. Ett sådant sound kan naturligtvis få varenda rättroende J Geils-fan att bli tveksam. Så här brukar det inte låta om Magic Dick, Peter Wolf och J Geils skapelser.

Den går därför inte att jämföra med något annat J Geilsalbum. I synnerhet inte Bloodshot, J Geils mest vildsinta och framgångsrika album under 70-talet.

Monkey Island kom till under en period när J Geils Band var på väg att förändras. Här provade bandet nya ideér och ett delvis annat sound.

Kanske för att alla album bandet spelade in efter Bloodshot hamnade i skuggan och att hitlåtarna därmed uteblev. Det blev så klart inte bättre.

Fansen ville höra mer av J Geils Bands blixtrande våldsamma bluesrock och Monkey Island blev orättvist en sån där LP ingen numera kommer ihåg.

Men utan den här LP:n hade förmodligen aldrig J Geils största hitlåt någonsin kommit till, 80-talsplågan Centerfold.

För min del påstår jag att J Geils Band trots det var inne på rätt väg. Eftersom bandet ofta jämförs med Rolling Stones gör jag det nu också. Om Bloodshot var J Geils svar på Beggars Banquet. Då är Monkey Island svaret på Let It Bleed.

Nr: 2055/2222